Vems berÀttelse Àr detta egentligen, undrar kritikern Andreas Hoffsten som menar att pjÀsen "Stenar i fickan" utgÄr frÄn ett Stockholmsperspektiv.
Teater
Stenar i fickan
Av: Marie Jones
Regi: Daniel Goldman.
ĂversĂ€ttning: Thomas Tidholm.
Bearbetning: Daniel Goldman och Rasmus Lindberg.
Scenografi/kostym: Mona Knutsdotter.
I de cirka 15 rollerna: Tobias Aspelin och Erik Kaa Hedberg.
PremiÀr 10 februari i BjurÄ Folkets Hus.
Ett rikt rollgalleri bestÄende av tillresta stockholmska filmarbetare möter en samling statister frÄn den norrbottniska by dÀr inspelningen Àger rum. Folk frÄn FjolltrÀsk versus kÀrva norrbottningar med drömmar om ett annat liv, eller Ätminstone drömmar om lite variation i livet. Se dÀr premissen för spelet dÀr vi i publiken lite lagom publikfriande fick spela rollen som extra statister.
âNi verkar sĂ„ enkla och okomplicerade hĂ€r uppe dĂ€r allt Ă€r sĂ„ stĂ€ngt och mörktâ, kommenterade regiassistenten Simon och fick omedelbart svar pĂ„ tal med en blandad skur av fördomar av typen nollĂ„ttor som kör i diket sĂ„ fort en snöflinga landar pĂ„ vindrutan. Ouvertyren blev en snabbis i blandade fördomar frĂ„n bĂ€gge lĂ€ger. En klassiker mĂ„ste man vĂ€l sĂ€ga dĂ€r Kungliga Hufvudstaden fĂ„r axla funktionen som maktens fĂ€ste visavi en landsbygd som inte utan fog klagar pĂ„ ekonomisk snedfördelning och politisk nonchalans frĂ„n maktens boningar. Typ.
I centrum i en enkel men fungerande scenografi stĂ„r Kalle Vikström och Johan Berglund â i rollerna Tobias Aspelin och Erik Kaa Hedberg som vartefter pjĂ€sen fortgick successivt blev varmare och tryggare i sina roller. Erik Kaa Berglund med sin skavankigt charmiga spelstil inte minst som statistproffset Per-Anders och som kronan pĂ„ verket en sublim stilstudie av lokaljournalisten Micke Nyberg. Tobias Aspelin Ă€r proffsigt lyhörd pĂ„ minsta möjlighet till improvisation. Fina portrĂ€tt av tvĂ„ arbetslösa statister âfrĂ„n sjĂ€lva arselhĂ„lan i ingenstans-landetâ. Aspelin hade Ă€ven pĂ„ sin lott att gestalta filmens stjĂ€rna â Felicia Livander, och Gud ske pris spelade han inte över vilket rollen i hög grad inbjöd till. En stockholmsböna som förförs eller snarare med hull och hĂ„r gĂ„r in för att förföras av den ack sĂ„ vackra landsbygden och dess âunderbara mĂ€nniskorâ. âSĂ„ gulligt, sĂ„ fintâ var repliker hon generöst strödde omkring sig. Sen sĂ€tter hon sig vid sminkbordet och lĂ€gger pĂ„ sin âveganska make-upâ. Ett infamt nidportrĂ€tt som vĂ€ckte igenkĂ€nnande fniss i publiken.
Ăven publiken fĂ„r vara med som extra statister i Norrbottensteaterns uppsĂ€ttning "Stenar i fickan" som hade premiĂ€r i helgen för att fortsĂ€tta pĂ„ turnĂ© i lĂ€net.
Men historien spretade, inte minst nĂ€r den lite abrupt tog ny vĂ€ndning i och med historien om Björn som tog livet av sig genom att lĂ€gga âstenar i fickanâ nĂ€r han i sin förtvivlan gick i Ă€lven för att taga sig av daga. Men trots alla frĂ„gor, alla varför som inte fick nĂ„got svar kĂ€ndes den mer som ett lĂ€tt sentimentalt pĂ„hĂ€ng och inte som den svĂ€rta det sĂ€kert var tĂ€nkt som.
FrÄgan jag ÀndÄ stÀller mig blir: vems berÀttelse Àr detta? Perspektivet har tveklöst sitt avstamp söderifrÄn Àven om man sökt balansera manuset. Det Àr mer en berÀttelse om oss hÀr uppe ur ett stockholmsperspektiv Àn det Àr en berÀttelse med rötterna rotade i Norrbotten. Inklusive den spricka som tveklöst existerar landsÀndarna emellan liksom det alltid gjort mellan stad och land. Det kan jag tycka Àr ett lite överraskande val frÄn Norrbottensteatern.