Spetz och Björklund spelar skjortan av publiken

Om man ätit antidepressiva tabletter sedan man 14 år, väntat på en psykologtid i elva år och hamnar hos allmänläkaren Lennart, ja då kan det mest osannolika hända – som att bli bjuden på fest i ett undersökningsrum på vårdcentralen.

I den mörka vårdcentralskomedin "Hjälp mig inte" suddas rollerna mellan patient och läkare ut ju längre berättelsen pågår i denna allmänmänskliga pjäs, menar recensent Eva Åström.

I den mörka vårdcentralskomedin "Hjälp mig inte" suddas rollerna mellan patient och läkare ut ju längre berättelsen pågår i denna allmänmänskliga pjäs, menar recensent Eva Åström.

Foto: Sara P Borgström

Teater2022-10-16 17:22
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Teater

Hjälp mig inte

Manus: William Spetz

Regi & scenografi: Elin Hallberg  

Medverkande: William Spetz och Sven Björklund

Mask & kostymdesign: Linda Gonçalves 

Ljusdesign:  Johan Sundén 

Kompositör & ljuddesign: Andreas Grill 

Kulturens hus, lördag 15 oktober, klockan 19

undefined
Samspelet mellan skådespelarna William Spetz och luleåsonen Sven Björklund är något utöver det vanliga i föreställningen "Hjälp mig inte".

När William Spetz och Sven Björklund tar sig en rollerna av en ung patient och en äldre läkare är det med ett samspel utöver det mesta – för när panikångesten smyger sig på är det mycket osäkert vem som egentligen är patient i denna mörka vårdcentralskomedi. Inget överspel, inga dörrar som slås igen utan snarare en skruvad vardagsberättelse om missbruk, ensamhet, sorg och livsleda. Den unga patienten Marcus vill känna och sluta med sina tabletter. Läkaren Lennart tycker snarare att ett jämnt humör är att föredra framför livets berg- och dalbana. Det utvecklas till ett sjukbesök som övergår i en ganska sorglig fest med dyra viner och hämtpizza, där djupt förborgade hemligheter kommer upp till ytan.

Berättelsen bärs av de två skådespelarna där sorg och komiken går hand i hand utan att förvandlas till karikatyrer. Det är rappt. Det är berörande och inte minst fängslande. Under cirka 90 minuter ställs förvisso den svenska sjukvården under lupp men framför allt är "Hjälp mig inte" en berättelse om människor och de känslomässiga försvar vi skapar för att klara av tillvaron. Likadelar underhållning som eftertanke. Kort sagt genialt när Spetz och Björklund spelar skjortan av publiken.