OBS! Detta är inte Kurirens årliga semmeltest, samtliga semlor i testet är bakade på Trend och syftet med testet var att ge luft åt de olika typer av semlor som erbjuds!
Fem journalister, Anna Fantenberg, Daniel Engberg, Kicki Linna, Marianne Westin och Ulrika Vallgårda från Norrbottens-Kuriren testade fem semlor. I den ordning som följer:
En helt vanlig semla.
Semmelwrap (Grädde och mandelmassa inslagen i ett bröd). En prinsessemla (semla med marsipan och hallonsylt).
En muffla (ja, exakt, en semla korsad med en muffins). Wienersemlan (grädde och vaniljkräm med wienerbrödsdeg).
Den vanliga semlan var alltså först ut och flera i panelen visade sig vara traditionalister. En utgav sig till och med för att vara semmeltaliban, extremt semmelkonservativ med andra ord.
– Klassikern är ju svårslagen, utbrast Daniel efter att ha tuggat i sig den vanliga semlan.
De flesta i panelen instämde och enades om femmor i betyg till originalet, bestående av en bulle med kardemumma, mandelmassa och grädde.
– Locket var lite litet, menade Marianne.
Kicki kikade nyfiket på wienersemlan och förväntningen på den skapelsen var hög.
Men näst i test var den semmelwrap som tog länet med storm här om året. Men den föll inte alla i smaken.
– Nej, usch, jag är ju lite av en semmeltaliban, jag äter helst med hetvägg, och den här var inte god. Det är ingen bulle! Det är något slags pitabröd, sade Kicki.
Daniel var snabb att inflika wrapens fördelar.
– Den är helt perfekt för oss med skägg. Den här kan man gå på stan och tugga i sig.
– Den är alltså hipstervänlig, menade Kicki.
Ny för i år, härstammande från en konditori i Nässjö, är prinssessemlan. Utåt sett är den lätt att missta för en prinssestårta i miniatyr. Panelen högg in med stor entusiasm, men glädjen kom minst sagt av sig.
– Det är ju för fan hallonsylt i den här!
Något som inte föll någon i smaken, Marianne avstod till och med från att smaka den då hon helt enkelt inte gillar marsipan, något som man aldrig behövt ta hänsyn till tidigare när man valt bland semmelutbudet.
– Det här är inte en semla, den här måste bestämma sig för vad den ska vara, konstaterade Kicki.
– Om jag skulle äta den här så skulle jag pilla bort marsipanen och då är det ju ingen mening, sade Anna.
Härnäst kom mufflan, ett slags hybrid mellan en muffins och en semla som fick Daniel att utbrista:
– Det här smakar perverst. Som en handgranat av sötma.
Mufflan föll ingen paneldeltagare i smaken och Anna gav den till och med ett negativt betyg, minus ett.
– Mufflan går mot alla naturlagar.
Slutligen nådde panelen wienersemlan, även den kreation där man frångått semmelprincipen och bytt ut mandelmassan mot vaniljkräm.
Omdömet? Positivt!
– Den här var jag nyfiken på redan från början och det var verkligen riktigt god, tyckte Kicki som gav den en femma i betyg.
Ulrika var mer skeptisk.
– Den smakade inte dåligt, men den var för fet för mig.
Panelen kunde dock enas om att den vanliga semlan var den bästa och att det kanske inte fanns så mycket utvecklingspotential i ett koncept som hållit sig i tusen år.
Men en sak är säker, skam den som ger sig. Landets konditorer ruvar förmodligen på nästa års nyhet som med all sannolikhet kommer få prinsesssemlan att framstå som en naturlig del i ett semmelgalleri.
Fotnot: Hetvägg innebär att man låter semlan bada i varm mjölk innan den inmundigas