Det är mitt på dagen och luften står helt stilla på Rovön. Sakta, sakta har den 20-årsfirande Trästockfestivalens campingbesökare börjat vakna ur sin dagen efter-dvala. Det är idel trötta blickar och stora vattenflaskor - allting tyder på att torsdagens festivalinledning var klart godkänd, trots att en hel del av camparna stannat på Rovön och knappt besökt själva festivalen. Campingupplevelsen är helt enkelt en viktig del av Trästock - åtminstone för oss som bara är på besök i Skellefteå.
Fast viktigare än Rovöns tält och spritkök är naturligtvis spelningarna på Nordanå. Efter en närmast olidlig promenad till festivalområdet (vi har varnats för regn men pustar och stånkar i stället i 25 graders värme) inleder jag den andra festivaldagen med Oscar och Ronja, vars bandmedlemmar trots namnet heter varken Oscar eller Ronja. För den tidiga speltiden är det ganska många som letat sig till Norranscenen för att se det lokala popbandet, och det är välförtjänt. I sina bästa stunder låter som ett lite peppigare Beach House med inslag av Håkan Hellströmskt blås.
När eftermiddagen går mot kväll sätter jag mig i gräset vid Norran för att påbörja den här texten. Ut på scen kommer en soulsångerska jag läst heter Jasmine Kara. Det är första gången jag bekantar mig med fröken Kara och efter hennes tio första sekunder kan jag inte i min vildaste fantasi förstå varför. Jag hoppas att det beror på att jag är Rösten, dansen, scennärvaron - herregud, scennärvaron! Kara fullkomligt ångar av soul; du har inte sett utstrålning förrän du sett det här. 22 år gammal, läser jag på Trästocks hemsida. Det måste vara ett skämt - är det möjligt att en så ung människa är så självklar på scen?
I Campustältet spelar Kajsa Grytt, som vid 50 års ålder, efter 30 års runthoppande i musikbranschen - från Tant Strul till några soloprojekt av varierande kvalitet - gjort en av 2011 års starkaste plattor. Och visst är den stark även live. Det gränsar möjligen till skrikigt på sina ställen, men för det mesta gör Kajsas röst sig alldeles utmärkt med hennes nerviga punkrock. Tältet är nästan fullt men medelåldern är relativt hög, vilket är synd eftersom Kajsa Grytt känns som en storasyster i musikform jag gärna velat ha när jag var 15. En som kan säga "Ja, det är okej att ständigt känna sig på gränsen till ett nervsammanbrott, jag har själv varit där men det går över, jag lovar".
Så börjar dagens musikaliska festivalkapitel lida mot sitt slut, och den stökiga natten ta sin början. I den obegripliga förstörelselustan som föds ur alkohol omhändertogs 18 personer under torsdagen för stök och fylla, och under natten som passerat mellan min deadline och tidningens distribution har det säkerligen sett ungefär likadant ut. Det är naturligtvis inte önskvärt, men hör festivalen till - till och med Skellefteåpolisen tycker att festivalstarten gått bra.
Den tjugonde omgången av Trästockfestivalen är varm, livfull och talangspäckad, men också smutsig, svettig och kaosartad. Allt är med andra ord helt och hållet i sin ordning.