Men hans författarskap rymmer även erotik och minnen från en politisk karriär. Möt en ovanligt mångfacetterad Nobelpristagare, som på måndag landar i Stockholm.
Hopplöst fast i den slitna klyschan horan kontra madonnan, parat med en oförmåga att se kvinnor som annat än objekt - invändningarna mot Mario Vargas Llosas kvinnoskildringar lät inte vänta på sig.
Dokumentär realism, men på egna villkor, är en bra beskrivning av Mario Vargas Llosas böcker på senare år. Med avstamp i kända människoöden som diktatorn Rafael Trujillo och nu senast den brittiske konsuln Roger Casement, närmar sig Vargas Llosa de ämnen som engagerar honom. Nyutgivna El sueño del celta (Keltens dröm) är en uppgörelse med kolonialismen. Researchen ger honom viktig inspiration. Nyligen tillbringade han månader i Kongo, tidigare böcker har fört honom till såväl Amazonas som Dominikanska republiken. Att hans romaner är så fast förankrade i verkliga händelser är inte bara ett sätt att ge berättelserna trovärdighet, det kan också ses som ett sätt att tränga djupare in i diktatorns tankar, att blottlägga världens tillstånd och fanatismens konsekvenser. Lästips: Kriget vid världens ände (1981), hans första stora historiska roman. Den religiösa Canudosrörelsen i Brasilien, med en dröm om det utopiska samhället, slogs ned av militär med total ödeläggelse och omkring 25.000 döda som resultat. Världsmedborgaren
Ingenstans känner han sig som en utlänning. Världsmedborgaren Mario Vargas Llosa avskyr nationalism. Hemma i Peru har de långa utlandsvistelserna ibland lyfts fram som ett svek. När han förlorade presidentvalet 1991 sägs det att han bara timmar senare satt på ett plan till Europa, för att sedan bli spansk medborgare. I dag tillbringar Vargas Llosa tre månader om året i Lima, men bor i Madrid. I januari uttryckte Mario Vargas Llosa sin drogliberalism i en krönika i El Pa’s. En legalisering skulle kunna finansiera exempelvis information mot knark, menade han. Vill människor skada sig själva ska det stå dem fritt att göra det. Det var också som högerliberal thacherist som han gick till val i Peru 1987, en reaktion på dåvarande presidentens planer på att förstatliga bankväsendet. I sina bitvis bittra memoarer berättar Mario Vargas Llosa om hur valkampanjen kulminerade i ett möte med hatiska människor utanför hans gamla hemstad Piura. Fattiga kvinnor, män och barn, beväpnade med käppar och stenar, kom emot honom utan att hans megafonförstärkta ord förmådde lugna dem. I deras ögon var han bara vit överklass och fiende. Lästips: I El pez en el agua (1993) ger Vargas Llosa mycket utrymme åt sitt misslyckade försök att bli president. Memoarerna (Fisken i vattnet) finns översatta till engelska men inte till svenska. Kärleksskildraren
Nej, det är inte Mario Vargas Llosas sexskildringar som tas upp i Svenska Akademiens motivering. Likväl är det en genre som lockar honom. Den stygga flickans rackartyg från 2006 handlar om obesvarad kärlek, om voyeurism, otrohet och olycklig kärlek. Till styvmoderns lov, inspirerad av kända konstverk med erotiska motiv, fick bättre kritik, men frågan om gränsdragningen mellan litterära kärlekseskapader och betalkanalernas nattsändningar känns fortfarande relevant. För författaren själv är det en konstnärlig fråga: en välskriven sexskildring är erotik, illa skrivet blir det vulgärt och pornografiskt. Lästips: Till styvmoderns lov, som senare fick en fortsättning i Don Rigobertos anteckningsböcker.