Men när Snapsakademien vid Luleå tekniska universitet på lördagseftermiddagen begick sitt 20-årsjubileum skedde det utan en enda vårsång.

Det vill jag gärna tacka för, eftersom Snapsakademien gör storverk också utan denna vanligtvis så älskade repertoar. Deras intensiva och humorfyllda program med musikalitet och fart värmde den fulltaliga publiken, som också höjde temperaturen med intensiva applåder, stampningar och jubel.

Den utmärkta sången, med föredömlig dynamik, kompletterades med upplevelser för ögat: ljussättning, koreografiska inslag och diverse komiskt bus. Några introduktioner och kommentarer gavs också via videoprojektioner – givetvis med studentikosa knorrar. Hela föreställningen präglades av närvaro, lust och energi. Jag har nog aldrig upplevt en bättre körkonsert.

Den inleddes med Griegs Sångarhälsning och följdes av Tegnérs Karl XII (tonsatt av O. Westermark), strålande mimiskt illustrerad av en skägglös dundergud ur kören. På samma sätt distanserade man sig i Du gamla du fria från det gravallvarligt nationella genom en inledande parodi på Zlatans välkända tv-reklam, medan andra versen blommade i dirigenten Ida Perssons utsökta arrangemang.

På detta vis växlade den rika repertoaren genom konsertens två timmar: tradition och modernitet, allvar och bus – och hela tiden skönsång! Dessutom utantill. I så halsbrytande stycken som Tullarmästarn (en komiskt gestaltad ny textversion av K. Agnered efter ett välkänt parti ur Södermans Ett bondbröllop) eller Bara sport (text C. Eriksson) hinner ingen sångare vare sig läsa noter eller vända blad …

Naturligtvis (?) inleddes andra avdelningen med just snapsvisor: körens egen Nubbejojk, följd av Helan går och småsyskonen Halvan och Tersen. Men här bjöds också ömsinta pärlor (!) som madrigalen Kom, du ljuva och Loch Lomond.

En stor överraskning blev dirigenten Ida Perssons tack till kören efter ett fem år långt förordnande – eller förhållande. Hon sjöng Aldrig skall jag sluta älska dig, och vi trodde henne. Sen följde extranummer och avtackningar i en lång rad samt en gåva från universitet till kören, eftersom den gör LTU så mycket roligare. Vilket denna jubileumskonsert verkligen bevisade!