Det är en vindlande släktkrönika som sträcker sig från Guldkusten på 1700-talet via slavhandeln till dagens Ghana och USA. För vart kapitel tar författaren oss en generation framåt.

Urmodern är en kvinna som föder två döttrar. Döttrarna träffas aldrig, men det är genom dem och deras avkommor vi sedan får, inte bara deras historia utan också historien om hur rasism och förtryck fortplantats, fortsätter och förändras. Men det upphör aldrig.

Den första kvinnan, urmodern, är född av en mäktig hövding i det inre av Guldkusten, och blir därför byte i ett stamkrig. Hon blir slav hos den som senare kommer att bli engelsmännens viktigaste allierade i slavhandeln. Hennes första dotter blir bortgift med den engelske guvernören, och kommer att bo ovanpå fängelsehålorna där slavarna förvaras innan de skeppas över Atlanten. Den andra dottern blir likt Kunta Kinte infångad och såld som slav till bommullsfälten i USA.

Genom att länka den afrikanskt inhemska slavhandeln till den koloniala får författaren fram ett allomfattande djup i människoföraktet. Det existerar överallt. Det är inte så enkelt som att vita genom historien lärt sig förnedra och förringa svarta. Gyasi är obeveklig, hela tiden, genom historien, tvingar människor i maktposition de som är i underläge att underkasta sig. På båda sidor av Atlanten.

Först tror jag att jag Gyasi skrivit den släktkrönika som förlaget gör reklam för. En variant på Rötter. Men vartefter historien rullar upp sig blir det mycket mer genomtänkt och mycket mer politiskt. Det går inte att komma undan det strukturella förtrycket av svarta. Hur det omvandlas och förändrar sig, men aldrig förminskas eller försvinner. Ändå är det inte ödesbestämt. Kamp lönar sig. Kanske är den största vinsten ett stärkande av människovärdet. Gyasi gör det inte enkelt för sina karaktärer, det räcker inte med att sälla sig i ledet. Varje enskild individ måste själv ta ett beslut och handla därefter.

Gyasi är ung, född 1989 i Ghana men uppvuxen i Alabama, i hjärtat av den amerikanska södern. Jag läser den både som hennes debutroman och egen historia. I romanens historia förstår jag också författarens sökande efter rötter och samtidigt motivation till att bli författare. Ilskan, frustrationen och indignationen över allt som varit bränner läsaren, Gyasi kommer inte att ge sig. Hon har mycket att säga. Det kommer med all säkerhet fler romaner.