– Mamma sjöng alltid för mig. Min gudmor, tant Kerstin sa redan när jag var barn, att om den flickan inte blir operasångerska, vet jag inte, säger Elisabeth Lax, nytillträdd teaterchef på Norrbottensteatern.
Hon är inte helt okänd för en länspublik, snarare tvärtom. Sedan 2009 har hon varit chef på landstinget för divisionen Kultur och utbildning. En tid då mycket hände på det kulturella området i Norrbotten då länet blev pilotlän för kultursamverkansmodellen.
– Jag kan ärligt säga att det var svårt att skriva den första kulturplanen när jag började. Jag kunde inte så mycket om länets kulturliv då.
Förklaringen ligger i att hon efter studenten drog söderut. Där har hon studerat till socionom, operasångerska och sångpedagog. Under tiden som musikteateranställd på Göteborgsoperan fick hon också sin första chefsförfrågan, att arbeta som körchef för de cirka 40 anställda.
– Jag har aldrig strävat efter att bli chef men har varit fackligt aktiv och brinner exempelvis för arbetsmiljöfrågor. Jag fick frågan och insåg då att jag gillade att arbeta med administration, ledarskap och utveckling.
Sången och teatern var ett ben. Ledarskap och möjlighet att driva utveckling och genomföra idéer som jag tror på det andra. Båda delarna var en del av mig, menar hon.
Det blev fler chefsjobb. Som ensamstående mamma till en liten flicka var det också påfrestande att arbeta sex kvällar i veckan under långa perioder.
– Från början kombinerade jag arbetet som sångerska med jobbet som körchef, men senare i min chefsbana valde jag bort sångkarriären, inte sången. Jag har exempelvis stått många kvällar i landstingshusets foajé i Luleå och sjungit för mig själv när det varit tomt i huset.
Efter fler chefsjobb på Göteborgsoperan, bland annat som personalchef, jobbade hon några år i Kungsbacka som chef för kultur och turism.
– Där lärde jag mig mycket genom att arbeta i en politiskt styrd organisation. Bland annat byggdes en teater under min tid i Kungsbacka. Men aldrig kunde jag tro att det skulle bli en sådan debatt i lokaltidningarna för att jag utverkade alkoholtillstånd till teatern. Det var en smärre storm, menar hon.
Ett annat fint minne är hennes uppriktiga intresse för Majblommans skapare Beda Hallberg som slutligen tog henne som föredragshållare i konserthuset i Göteborg och lunch med Drottning Silvia och konstnärer Lasse Åberg.
– Då frågade jag mig själv. Hur gick det till att jag hamnade i detta sällskap?
Hårt arbete är givetvis den största förklaringen, för när man talar med Elisabeth Lax framgår med tydlighet att arbetet i stort präglat och fyllt hennes liv.
– Jag har alltid tyckt att det är roligt att arbeta och jag har mött så många fantastiska människor i jobbet. De mötena ger mig bensin, säger hon.
Längtan tillbaka till Norrbotten, som hon har svårt att beskriva mer än en känsla av tillhörighet, gjorde att hon sökte sig tillbaka. Fick chefstjänsten på landstinget och nu klivit på arbetet som tillförordnad teaterchef på Norrbottensteatern. Ett och ett halvt år är hennes förordnande under rekryteringsprocessen av en ny ordinarie teaterchef.
– Vad jag kan bidra med? Föreställningsverksamheten måste hela tiden utvecklas och hållas på en hög konstnärlig nivå. Det vill jag arbeta för. Som chef arbetar du ju också med den interna verksamheten och organisationen. Jag och vi behöver också arbeta för att bibehålla och helst utveckla de ekonomiska förutsättningarna för teatern. Jag hoppas att min tid inte bara ska präglas av förvaltning utan också lite utveckling.
Utvecklingen, menar hon, bygger dock på ekonomin.
– Det är skarpt läge för alla länsteatrar. Staten måste ta ett större ansvar för det regionala kulturlivet. Jag kan bara spekulera i varför staten låter denna utveckling ske, men har inga svar.
Staten är dock inte det enda svaret. Våra huvudbidragsgivare landstinget och Luleå kommuns gemensamma bidrag är avgörande för vår utveckling och framtid. Men även nya medel måste till för att bredda finansieringen.
– Det handlar om att ha pengar till det man vill göra, locka publik men också att kunna turnera mera. Norrbottensteatern är en länsteater. Då måste vi ut i länet än mer än idag, säger Elisabeth Lax.