Liv Pettersson arbetspendlar mellan Stockholm och Luleå inför sitt jobb som kostymör för "Fanny och Alexander". "Jag har fått fria händer att förhålla mig till den filmiska förlagan", säger hon.
Det råder full aktivitet i Norrbottensteaterns ateljé. För att klara produktionen av alla de kostymer som behövs i den kommande teaterföreställningen "Fanny och Alexander" har man tagit in en extra sömmerska. Fyra personer jobbar därmed heltid med att tillskära, sy, brodera, lägga upp och ändra en del befintliga plagg utifrån kostymören Liv Petterssons skisser.
– Det är en storslagen kostymproduktion eftersom det ingår 20 skådespelare i ensemblen – det innebär runt 80 teaterkostymer, säger Liv Pettersson.
Hon är utbildad på kostymdesignprogrammet på nuvarande Stockholms konsthögskola och gjorde sin praktik på Norrbottensteatern.
– Jag medverkade första gången som kostymör 2019 här på teatern under produktionen av "Kåldolmar och kalsipper" och har sedan dess återkommit fler gånger. Senast jobbade jag med sommarteatern "Loranga, Masarin och Dartanjang", men "Fanny och Alexander" är nog den största pjäsen jag jobbat med – en helt fantastisk upplevelse, säger hon.
Maja Runeberg ska bära denna dräktjacka i rollen som Emelie, när hon lämnar det Ekdalska hemmet för sitt nya liv i Biskopsgården.
Det som lockar är utmaningen att arbeta med historiska kostymer, att vända tillbaka till början av sekelskiftet och en berättelse, där förutom skådespelarnas kostymer, riddarhjälmar, en kamel, ödesgudinnor, narrar och andra ovanliga klädedräkter ska lösas för det julspel som tar plats i teaterföreställningen.
– Eftersom föreställningen ligger nära sin filmiska förlaga har jag fått fria händer att förhålla mig till den värld som Ingmar Bergman skapade. Jag har också förhållit mig tematiskt till den färgskala som finns i filmen – färg och överdåd för den Ekdalska teaterfamiljen och linnesärkar och dov färgskala för scenerna i Biskopsgården.
80 olika scenkostymer kommer att användas i föreställningen "Fanny och Alexander". Det ställer bland annat krav på snabba scenbyten, så kläderna kan inte vara alltför krångliga att sätta på sig. Knappar och hylsor kan exempelvis bytas ut mot blixtlås.
Alla 80 kostymer är inte nyproducerade. Liv Pettersson har plockat från teaterns scenförråd men också hyrt en del kostymer från en firma i Stockholm.
– Jag har en budget att förhålla mig till, men har vinnlagt mig om att även teaterstudenterna, som har mindre roller, ska ha ordentliga kostymer. Det är deras praktik och då ska det vara på riktigt. De kläder man har på sig är betydelsebärande för karaktären man gestaltar, säger hon.
Therése Lindberg provar den klänning hon ska bära i rollen som biskopens syster, men eftersom hon även spelar Alma Ekdal har hon en del korta scenbyten. "Vi kan ta bort hylsorna och sy i ett blixtlås istället. Då går det snabbare att byta om", säger Liv Pettersson.
Det visar sig också när Therése Lindberg kommer för att prova klänningen Liv Pettersson valt till hennes roll som biskopens stränga syster. Den svarta klänningen har en spets som de tillsammans diskuterar lämpligheten av. Passar det verkligheten hennes strama och asketiska karaktär att ha en spetskrage? Efter en del diskussion beslutas att spetsen blir kvar tillsvidare. Däremot behöver de hitta ett lämpligt halsband med ett ganska stort, synligt kors till klänningen. Det är Therése Lindberg mycket tydlig med och Liv Pettersson håller med.
– Det löser vi, säger hon.