Maud Söderholm Häll och Helene Johansson från Piteå.
Maud Söderholm Häll och Helene Johansson har kommit från Piteå tillsammans.
– Jag tycker den var jättebra – och lite magiskt att få vara på en premiär, säger Maud Söderholm Häll.
Hon tyckte det var fint med de personliga berättelserna och tog särskilt fasta på den som handlade om Stålverk-80-tiden.
– Jag kommer ju själv ihåg hur det var då.
Eftersom hon är engagerad i naturskyddsfrågor kände hon också till mycket av det som togs upp med den nya gruvfyndigheten i Kiruna och renarnas vandringsvägar.
– Det var gripande, säger hon.
Kuriren var med på premiären av "Omställningen".
Helene Johansson tyckte pjäsen var spännande.
– Det var mycket mer komplext än vad jag anade när jag gick in i salongen, bland annat när det gäller alla de som kommer hit för att jobba, människor av olika nationaliteter, och när det sedan inte blir som de hade tänkt sig. Och den samiska twisten tyckte jag var väldigt gripande.
Vanja Kittelmann Flensner och Karin Paulin är två av skådespelarna i "Omställningen".
Ditt helhetsbetyg?
– Fem av fem. Karaktärerna var otroligt fint gjorda och scenografin väldigt raffinerad.
Linnea Englund och Maria Ekman från Luleå.
Linnea Englund och Maria Ekman från Luleå tyckte att pjäsen väckte mycket tankar.
– Det kändes fint att det var olika sidor som kom fram utan ett så tydligt ställningstagande i ett ganska komplext ämne, säger Linnea Englund.
Och vad får det för helhetsbetyg av dig?
– Jag tänker att det är en stark 3,5 till fyra på en femgradig skala. Berörande på många sätt.
"Omställningen" är en aktuell pjäs om den utveckling som pågår just nu i norra Sverige.
Maria Ekman gillade också hur olika perspektiv belystes. Hon berördes av alla människoöden som skildrades och kunde känna igen sig i rädslan att historien om Stålverk-80 ska upprepas.
– Samtidigt som man så klart vill vara en del i den gröna omställningen kan man ibland känna att det är en kolonisering som pågår och att det bara är våra naturresurser som är viktiga. Men människan då?
Albin Grenholm gör liksom de övriga tre flera karaktärer.
Och helhetsbetyget?
– En fyra kan jag säga.
Marie Mattsson och Christian Mattsson från Harads och Anders Öberg från Måttsund.
Marie Mattsson tillhör dem som blev intervjuade av pjäsens författare inför att manuset skrev och nu var hon på premiären. Hon arbetar som rekryterare på äldreboendet i Harads, där asylsökande och arbetskraftsinvandrare utvisades när inkomstkravet höjdes, vilket var ett stort tema i pjäsen.
– Jag tyckte den var bra. Fem av fem. Men egentligen hade jag hoppats att den skulle väcka ännu mer tankar om vad som kommer hända i Bodens kommun och med stålverket, säger hon.
Hennes make Christian Mattson tyckte att pjäsen var bra.
– För mig väcktes tankar på den invandringspolitik vi håller på med. Folk som vill jobba och inte får vara kvar, trots att de har samma löner som svenskar.
Hans Brorson, Albin Grenholm, Vanja Kittelmann Flensner och Karin Paulin i Norrbottensteaterns nya pjäs.
Deras kompis Anders Öberg från Måttsund blev berörd.
– Jag är pensionär men har arbetat som rörmontör och svetsare i industrin. Jag var med när Kaunisvaaragruvan startades och har också jobbat i Gällivare, Vitåfors och i Kirunagruvan och dessutom följt hela utvecklingen med Northvolt, så jag såg alla bilderna framför mig när de berättade om det. För mig var det jätteintressant. Jag tror jag ger den elva av tio, säger han.
Och skådespelarinsatserna?
– Fantastiska.
Eva Björklund från Måttsund.
Eva Björklund från Måttsund är också nöjd med kvällens teaterupplevelse.
– Det var så många öden som spelades upp, men sedan knöt de ihop det jättebra mot slutet. För mig är kontentan av pjäsen att ingen håller i ratten och vart är vi på väg?
– Det är jättebra att det är någon som vill diskutera utvecklingen ur ett helhetsperspektiv och vad som händer med den lilla människan. Hela världen är ju inblandad i den här omställningen och det är jätterörigt.
Skådespelarna tar emot publikens tack.