Pjäsen "A Raisin in the Sun" tillhör amerikansk teaters klassiker men har aldrig satts upp i Sverige, förrän nu. Dessutom är hela ensemblen, inklusive pjäsens regissör, med undantag av en skådespelare av föreställnings åtta, afro-amerikaner. Det har heller aldrig hänt i Sverige.
Och att få vara med om denna teaterupplevelse är närmast en gåva. Först och främst den oerhört starka berättelsen om familjen Youngers dröm om ett bättre liv. Manuset, skrivet av Lorrainen Hansberry, den första svarta kvinnan som fick en pjäs uppsatt på Broadway och belönad som årets bästa pjäs 1959, känns trots att det utspelar sig i 50-talets Chicago väldigt aktuell. Dessa tre generationer, med ursprung från den amerikanska söderns slaveri och arrendebönder, berättar inte bara om hur det är att leva i ett strukturellt rasistiskt samhälle utan bjuder också en allmänmänsklig historia om klass, assimilering, kärlek, värdighet, stolthet, genus, drömmar och hopp.
Hela pjäsen utspelar utspelar sig i familjen Youngers hem, där tre generationer lever under samma tak. Trångbodda väntar de vid pjäsens början på de försäkringspengar som ska betalas ut efter mamma Lenas avlidna make. En check som väcker mycket olika drömmar hos familjemedlemmarna. Mamma Lena Younger, gestaltad av Kayode Kayo Shekoni, drömmer om ett eget hus med en liten trädgård att odla. Så också hennes sonhustru Ruth Younger, spelad av Anna Thiam. Sonen Walter Younger, spelad av David Lenneman, vill å sin sida öppna en spritbutik medan hans syster Beneatha, gestaltad av Asha Ali drömmer om att bli läkare.
Alla dessa olika drömmar krockar med varandra, familjen slits närmast sönder, när de söker komma fram till hur pengarna ska användas bäst. Lägg därtill att leva i ett samhälle där alla människors lika värde inte gäller alla, där man skiljer vi från dem, så bjuds en nyansrik skildring av svartas erfarenheter.
Pjäsens regissör Josette Bushell-Mingo försökte för fyra år sedan att sätta upp "En druva i solen", men fick till svar att pjäsen inte skulle tilltala en svensk publik. Det har jag mycket svårt att förstå. Bara själva berättelsen, nedtecknad, är oerhört fascinerande. Lägg därtill att se den gestaltad, så förstår jag än mindre varför pjäsen inte skulle locka en svensk teaterpublik, speciellt som andelen nysvenskar ökat i vårt land. Ska inte deras berättelser synas på våra teaterscener? Därför mycket bra att Bushell-Mingo framhärdat.
Välspelat nästan genomgående är "En druva i solen" en teaterupplevelse utöver det vanliga.
Mest läst just nu:
Senaste nytt: Kraschade in i träd – har livshotande skador
Tornberg om älgjaktsklausulen: "Jag var på skämthumör"
Ica-butiken har infört straffavgift för Göteborgskex
Kuriren rekommenderar:
Läs mer: Krama, Ligga och Korva – har du koll på länets ortsnamn?
Läs mer: Lika som bär – kolla in stjärnornas dubbelgångare
Läs mer: De hade högst inkomst i din kommun.
Läs mer: Här hittar du samtliga fastighetsaffärer
Läs mer: Världskändisarnas udda besök i Norrbotten.
Läs mer: 14 personer du inte visste är från Norrbotten
Läs mer: 14 Luleåsaker du minns om du var ung på 80- och 90-talet
Läs mer: Kändisar som håller på Luleå Hockey
Läs mer: Världskändisarnas udda besök i Norrbotten.
Läs mer: 14 personer du inte visste är från Norrbotten
Läs mer: Här hittar du samtliga fastighetsaffärer
Läs mer: Här hittar du samtliga artikelserier
Läs mer: Hur klarar Luleå en zombieattack
Läs mer: Vilka regler gäller för dig och din cykel?
Läs mer: Svenskarnas tio-otopp byggprojekt
Läs mer: De hade högst inkomst i din kommun.
Läs mer: 14 Luleåsaker du minns om du var ung på 80- och 90-talet