Sedan Staffan Göthes ”En uppstoppad hund” hade urpremiär 1986 har den blivit en modern klassiker på svenska teaterscener. Enligt pjäsens författare fortsätter den att locka med sina tvära kast mellan spex och tragik.
– Den lever sitt eget liv, säger Staffan Göthe.
Om några timmar ska han se genrepet av sin ”En uppstoppad hund” på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Där har den populära pjäsen, som sedan urpremiären på Norrbottensteatern 1986 har spelats över hela landet, premiär den 12 december i regi av Olof Hanson.
Staffan Göthe ”lägger sig inte i”.
– Jag är snarare barnsligt förväntansfull över att man kan ha hittat ett sätt att göra den överraskande.
En uppstoppad hund tar sin början i 1950-talet och utspelar sig under flera decennier i en hamnstad vid Bottniska viken, där ett antal på sina sätt säregna figurer lever tätt inpå varandra för att så småningom skingras. På Kulturhuset Stadsteatern domineras Klarascenen av en trappa med olika avsatser och osynliga väggar, som ett koncentrat av hela samhället.
Enligt Staffan Göthe handlar pjäsen om hur människor gör avtryck på varandra.
– Jag försöker ställa frågor kring hur långt vi klarar oss sedan, när vi ensamma tar vårt bagage och ger oss iväg för att söka framgång. Vad betyder våra rötter och de som formade våra liv?
Han har skrivit ett stort antal pjäser både före och efter En uppstoppad hund, och erkänner att en baksida av dess framgång är att han har blivit så förknippad med den.
– Det kan kasta en skugga över andra pjäser som jag tycker är nog så intressanta.
Han skrev pjäsen när han var i 40-årsåldern och hade, som en reaktion på åldern, börjat blicka tillbaka. Göthe växte själv upp i hamnstaden Luleå, men menar att pjäsen inte speglar hans egen uppväxt så konkret som man kan tro.
Trots att den skrevs för snart 30 år sedan, och tar avstamp längre tillbaka än så, tycks intresset för En uppstoppad hund inte sina. Staffan Göthe gläds åt att unga skådespelare och en ny publik fortsätter att uppskatta den.
TT