Född i Stockholm 1891, fick hon anställning som tidningsreporter redan 1912 och förändrade inte bara sättet att skriva i svensk dagspress utan använde också nya journalistiska metoder.
Reportageserien En piga bland pigor som publicerades i Svenska Dagbladet 1914 byggde på hennes egna erfarenheter som piga på en stor gård i Sörmland. På samma sätt kom boken Kåtornas folk att baseras på hennes tid som lärarinna på en nomadskola i Saarivuoma och boken Amerikanskt från hennes reportageresor i USA, för att nämna några.
Produktiv, nyfiken, orädd och okonventionell för sin samtid, men också i Tornedalsteaterns föreställning Ett djefvla solsken både vilsen och rastlös, stundom hänsynslös och faktiskt elak mot människor i sin omgivning.
Det är Yvonne Gröning som skrivit manus till pjäsen som baseras på Ester Blenda Nordströms liv, inspirerad av hennes egna texter. Och det är ett välskrivet manus som nu i Tornedalsteaterns regi haft urpremiär i på Hjalmar Lundbohm gården i Kiruna.
Ett mycket passande val eftersom Ester Blenda var gäst hos disponenten ett antal gånger. (Enligt manusförfattaren friade också Hjalmar Lundbohm ett antal gånger men fick nobben av Ester Blenda).
Och precis som Ester Blenda inbjöds att supera med kultureliten hos Hjalmar Lundbohm, inbjuds Tornedalsteaterns publik till bords med ensemblen. En fiktiv middagsbjudning, där själva skådespelet, så att säga, är huvudrätten. Ett ytterst roligt, men också intressant grepp som inte bara skapar intimitet utan också delaktighet.
Publiken bjuds exempelvis upp till dans och får skåla för kvinnornas nya tid tillsammans med Ester Blenda och Lundbohms prominenta gäster, likt en lek, som bara avsaknaden av fantasi kan sätta stopp för. Ja, ensemblen gör i alla fall vad de kan för att bjuda in publiken till Kiruna åren 1914-15, världskrigets, revolutionen och rösträttskampens årtionde som framträder i berättelsen om kvinnan Ester Blenda, som just denna tid landar i Kiruna för att skriva om samernas liv.
För detta är en berättande föreställning, glöm undertext. Om Ester Blenda tar ett steg fram i sitt liv går hon också ett steg framåt, där gestaltningen stundom och olyckligt tar övertydligheter till sin spets. Däremot mycket tilltalande att låta Ester Blenda gestaltas av två mycket olika skådespelare. Hon beskrev nämligen sig själv som två fåror i älven, en person som flyter lugnt, och en person som bara hoppar. I denna uppsättning får musikern och skådespelaren Gun Olofsson stå för lugnet och mycket av berättandet medan dansaren och skådespelaren Lisa Hennix Raukola gestaltar den vilda, passionerade men också mycket vilsna delen av denna dualistiska personlighet som sorgligt slutade som alkoholist.
För den tveklöst bestående känslan när vandringen genom ett snörikt Kiruna väntar är vilken ensamhet som vilar över denna färgrika personlighet som lär sig dansa naken på stranden. Ett liv i frihet har sitt pris. Längtan efter kärlek och tillhörighet bestående, trots att hon aldrig egentligen ville binda sig till person eller plats.
Fotnot: Premiärkvällen höll också historikern Curt Persson en föreläsning efter föreställningen med anledning av hans stora kunnande om disponenten Hjalmar Lundbohm.