Gymnasieelever i Luleå fick i veckan se Turteaterns Sånger för Norden. En föreställning med mycket svart humor som man ska ta på allvar, tyckte den unga publiken.
För snart ett år sedan arrangerades en demonstration mot rasism i Stockholmsförorten Kärrtorp. Manifestationen var till en början lugn. Tills den plötsligt överfölls av en grupp maskerade nazister från Svenska Motståndsrörelsen som började kasta flaskor och stenar. Två personer knivskars. 28 personer greps av polisen.
Nils Poletti som är konstnärlig ledare på Turteatern befann sig mitt i tumultet och kände hur han känslomässigt blev indragen i masshat mot nazisterna. När han såg blod på en polisbil jublade han inombords för att han visste att det var ”nasseblod”.
Men så kom det en banan flygande genom luften. En insikt slog honom. Nazisterna kastade frukt!
Osökt kom han att tänka på mellanmålen i förskolan. Han stannade upp. Han ville inte bli någon som kastar föremål på andra människor.
– De kastade saker på mig. Nu ger jag tillbaka en föreställning.
Han skrev kabarén för att han ville bearbeta det han upplevt, men inte på det klassiska viset att ”nu ska vi göra teater om rasism”.
Istället har han ”ockuperat” de fascistiska idéerna, dragit dem till sin spets och skruvat dem flera varv i en antifascistisk kabaré förklädd till motsatsen.
De blonda, extremt blåögda nordborna som kommer in på scenen lever ut allt det som rasisterna uttalat står för.
Flera av texterna är autentiska. De kommer från Nordfront.se, Skånepartiets reklamutskick, inlägg på Flashback, Anders Bering Breiviks manifest och Hitlers Mein Kampf. Det är också citat av de ord som den dåvarande sverigedemokratiska riksdagsleamoten Erik Almqvist yttrade under järnrörsattacken.
De elva skådespelarna interagerar med publiken. Det är mycket musik och rörelse. Det är våldsamt, skrikigt, fullt av fula ord och samtidigt – dråpligt. Fast skrattet fastnar i halsen.
I en av de roligaste scenerna parodierar de över den typiskt konflikträdda svensken som älskar köer. Den ständigt glada norrmannen. Den melankoliska, anemiska och alkoholiserade finnen. Den stöddiga dansken. Och får oss att tänka – varför vill någon värna om detta?
– Pjäsen visar hur löjligt och meningslöst det är med rasism. Det blir så dumt så man skrattar bara åt det, säger Arvin Lundström, 16 år.
– Det är väldigt bra stereotyper. Mycket mörk humor och ironi, säger Alma Hedmark, 16 år.
– Men man ska ta den på allvar. Den är realistisk på något sätt, även om den är överdriven, säger Johannes Hjärpe, 16 år.