– Barn, precis som vuxna, bör få uppleva många olika sorters teater. Därför har Norrbottensteatern bjudit på stora uppsättningar som Snövit och nu till våren Alice i Underlandet, blandat med mindre uppsättningar som exempelvis Pettson och Findus, säger hon.
När Kuriren besöker repetitionerna av höstens barnföreställning på Norrbottensteatern är det drygt två veckor kvar till premiären. Pjäsen heter Det magiska skåpet, en berättande föreställning där de två skådespelarna Gustav Ekman Mellbin och Anders Öhrström finslipar både repliker och handhavande av dockor, ljudeffekter och inte minst det magiska skåpets alla funktioner. För visst, det finns ett mycket konkret magiskt skåp i föreställningen som för tankarna till Ingemar Bergmans Laterna Magica.
Pjäsen baseras på tre berättelser av H.C Andersen; Flickan med svavelstickorna, Den fula ankungen och Kejsarens nya kläder.
– Vi har talat mycket om barns behov av sagor, baserat på den amerikanska barnpsykologen och författaren Bruno Bettelheims studier av sagans struktur, som han såg som ett psykodrama om människans elementär behov, menar Karin Enberg.
Bettelheim som själv var jungian betonar arketypernas användningsområden för att bearbeta saker som händer i barns omgivning så att de kan förstå livet och sin egen utveckling. Han analyserade bland annat ett antal klassiska sagor av främst Bröderna Grim och Tusen och en natt i boken: Sagans förtrollande värld: folksagornas innebörd och betydelse som kom ut på svenska första gången 1975.
Nu föll inte valet på vare sig Bröderna Grim eller Tusen och en natt. Den första tanken var att dramatisera tre berättelser av Astrid Lindgren, men när det inte gick föll valet på H.C Andersen helt enkelt för att han kan tala till vår samtid, trots att sagorna skrevs på 1830-talet, menar ensemblen.
– H.C Andersen är mycket intressant både som berättare och person. Nu i efterhand har man nog förstått att han hade någon sorts autism, eftersom han inte kunde tyda sociala koder, men han kunde skriva historier och var ganska före sin tid. Alla lever inte lyckliga i alla sina dagar och prinsessorna var inte alla underordnade i hans berättelser, säger Karin Enberg.
Hos H.C Andersen hittade hon några teman, aktuella även för vår tid. Barnfattigdom, mobbing och att våga säga vad man tycker är allmängiltiga och allmänmänskliga frågor hon hittade hos författaren. Valet föll på de tre nämnda berättelserna.
Ensemblen har sedan läst olika översättningar och versioner av sagorna som sedan bearbetats berättarmässigt för att skapa teater.
– I mångt och mycket har det handlat om att rensa i texten, få orden att falla på plats i munnen och att förvandla historierna till presens, säger Gustav Ekman Mellbin, som gestaltar en av de två handelsresande i berättande. Tillsammans med sin kollega Anders Öhrström har de själva arbetat med många scenlösningar eftersom Karin Enberg delar regiarbetet med uppdraget som teaterchef. Ett roligt och effektiv arbetssätt.
– Speciellt när vi bara är två skådespelare, menar Anders Öhrström.
80 föreställningar ska de hinna med under hösten efter premiären i Luleå den 19 september.
Och kollegorna är eniga. Barnteater är kul, inte bara för att publiken är den mest underbara som Anders uttrycker det, utan även för yrkesutövningen.
– När man befrias från den psykologiska realismen kan man använda kroppen och rösten på ett helt annat sätt. Allt är tillåtet och mycket lekfullt. Jag menar, det skulle inte fungera att kliva in med en banjo i en föreställning som Natten är dagens mor, säger Gustav Ekman Mellbin.