1 augusti i år tog Petra Brylander över jobbet som teaterchef på Uppsala Stadsteater då hon efterträdde Linus Tunström.
Egentligen hade hon funderat över att återgå till skådespelar yrket. Efter många år som teaterchef över Malmö Stadsteater lockade att åter kliva in en konstnärlig process som enbart skådespelare.
Men när en rekryterare ringde för att höra om hon kunde tänka sig att vara en av kandidaterna till att bli ny teaterchef i Uppsala, väcktes ett intresse, även om hon bad om betänketid.
– Det ligger mycket i uttrycket; Det ska faan vara teaterchef. Jag menar, du ska leda en modern arbetsplats samtidigt som du ska driva flera parallella konstnärliga koncept.
Hennes vision har alltid varit att bredda teaterutbudet och hitta nya berättelser, historier som aldrig gestaltats på en teaterscen. Den drivkraften tillskriver hon sina norrbottniska rötter. Att hon själv börjat sin teaterbana i Gällivare och Luleå där hon spelat teater via ABF.
– Jag vet hur det är att stå utanför kulturen men också hur det är att vara inkluderad. Dessutom ser jag inte ut som normen, eller har föräldrar som är hyllade dramatenskådespelare. Viljan att förändra och förnya teatern som konstform kommer nog också från att jag aldrig kunnat ha en karriär där jag i första hand spelat vacker till den dag man blir ”ful”.
36 år gammal var hon troligen den yngsta kvinnliga teaterchefen i Sverige. Av 200 sökande var hon en av de 12 som valdes ut till ett speciellt ledarskapsprogram med syfte att få in fler kvinnor på ledande positioner inom scenkonsten. En av hennes kurskamrater var Karin Enberg, tidigare teaterchef på Norrbottensteatern.
– Jag ville så mycket de där första åren som teaterchef i Malmö, kanske lite för mycket. Men vi åstadkom mycket jag och min kollega Jesper Larsson i vårt delade chefskap. Vi förändrade organisationen, skapade en större delaktighet på teatern och en förbättrad relation till publiken. Dessutom implementerade vi ett nytt biljettsystem från England och startade en ung teater med tre anställda dramapedagoger och egen chef. Det är jag stolt över.
Hon menar att ledarskapsprogrammet gjorde stor skillnad för hela scenkonsten i Sverige, som idag är den mest jämställda av de konstnärliga uttrycken.
– Vi fick en modern utbildning och blev väldigt eftertraktade. Visst har jag hört kommentarer som ”att blir det bättre teater för att det finns kvinnliga teaterchefer”. Jag brukar svara, kanske inte bättre, men jämställt. Varför ska en halva av vår befolkning inte ha makten att bestämma på våra teatrar.
Samtidigt, menar Petra Brylander, att kvinnornas intåg som chefer inom scenkonsten visst gjort skillnad. Hon menar att idag görs fler röster hörda på teaterscenerna.
– En stor förändring var att jag även lät kvinnor regissera på Stora scenen i Malmö. Innan hade kvinnorna fått regissera barnteater och mindre produktioner. Inget fel med det, men det som ansågs som de stora prestigeprojekten gick till gubbarna eller deras kronprinsar.
Hon drev också hårt att även gravida skådespelare skulle få jobba så länge de ville och orkade innan förlossningen.
– Jag mötte argument som att Lady McBeth inte kunde spelas av en gravid kvinna eftersom hon i pjäsen är barnlös. Men herregud. Alla förstår väl att det inte är Lady McBeth som står på scen utan en skådespelare. Precis som jag alltid argumenterat för att en skådespelare med kurdisk ursprung visst kan vara bror till en helsvensk skådespelare. Snarare kan det tillföra ytterligare en dimension.
Hon är feminist, menar att hon medvetet drivit en feministisk profil på Malmö Stadsteater. Hon var först med att gestalta Liv Strömqvists feministiska serier på scenen, liksom Jonas Hassen Khemiris ”Jag ringer mina bröder”.
– Utan jämställdhetsdebatten, skulle vi inte idag diskutera behovet av fler berättelser på teaterscenerna och inkludera samtidens mångkulturella samhälle. Det är nästa utmaning, menar hon.
Arbetet som teaterchef på Uppsala Stadsteater tycker hon fört henne närmare sina rötter. En bonus hon egentligen inte räknat med när familjen bröt upp efter 22 år i Malmö.
– Ingen frågar var jag kommer ifrån när jag inte talar skånska. Här i Uppsala finns så många norrbottningar. Dessutom är det närmare till barndomens Gällivare och Luleå, en resa bort.
Kvar i Malmö finns förvisso hennes son och hennes bröder, men övriga familjen har följt med flyttlasset till Uppland.
– Hade min dotter Sigrid inte velat flytta, hade nog utfallet sett annorlunda ut. Jag hade egentligen föreställt mig att jag skulle bo i Malmö till sista andetaget.
Vad är din vision för Uppsala Stadsteater?
– Jag vill att det ska vara en modig teater, med hög konstnärlig nivå som inkluderar och har en förmåga att möta sin publik. Det kommer att bli förändringar, men de ska inte bara jag fundera ut och bestämma ute i sommarhuset på Österlen. Det är en process som ska växa fram tillsammans med de jag jobbar med, säger Petra Brylander.