Videon är inte längre tillgänglig
– Gemensamt för alla unga vi intervjuat i detta teaterprojekt är att de spelar dataspel. Och då spelar det ingen roll om du bor i Jokkmokk eller Botkyrka, är värsta snygga tjejen eller slackerkille. Dataspel är en del av unga människors liv, menar Tobias Sondén, skådespelare.
Och när pjäsen har norrbottenspremiär i veckan har ensemblen redan spelat 25 föreställningar. Urpremiären var i Botkyrka i mars, den kommun man samarbetat med i arbetet med att skapa den fristående fortsättningen på den unga scenens första föreställningen ”Man vänjer sig ju vid det vackra” som hade premiär i höstas i Älvsbyn.
– Det var Riksteatern som hörde av sig med en förfrågan om ett samarbete. De intresserades sig för vårt inkluderande arbetssätt i mötet med ungdomarna, säger Daniel Isaksson, verksamhetsledare för Ung Scen Norr.
Ung Scen Norr som är ett treårigt projekt med huvudsakligt syfte att lyfta fram unga röster på teaterscenen i Norrbotten har i skapandet av båda föreställningarna jobbat dokumentärt. 400 ungdomar i Norrbotten och Botkyrka har intervjuats och det är också deras berättelser som är grunden för manuset.
– De frågor vi ställer i pjäsen handlar liksom den första om identitet, hur vi påverkas av platsen där man bor. I Norrbotten upplevs Luleå som centrum. I Botkyrka kan det vara Stockholm, men i båda fallen handlar det om förhållandet centrum/periferi, säger Daniel Isaksson.
Arbetssättet är tidsödande. Manuset skrevs om fram till och med premiären. Dessutom drabbades ensemblen av ett mycket sent avhopp när en av skådespelarna blev sjuk. Därför fick Josef Törner ett sent nattlig samtal av pjäsens regissör Johanna Larsson fem dagar innan premiären.
– Hon frågade om jag var ledig under våren, om jag ville ha jobbet. Nästa morgon var jag plats i Hallunda för att börja repetera, säger han.
Tobias Sondén har dock medverkat vid båda uppsättningarna. Han menar att vara ung är sig likt, oberoende om du bor i Botkyrka eller Norrbotten.
– De hänger med kompisar, spelar spel, idrottar, går i skolan och när ungefär samma tankar och funderingar, menar han.
Till skillnad mot den första föreställningen som var mer interaktiv, har de fyra skådespelarna en egen huvudkaraktär som i sin tur består av ett antal mycket olika ungdomar, både killar och tjejer.
– Vårt huvudsyfte är inte att ge svar, utan väcka tankar. Exempelvis lyfta att det finns flera likheter mellan att vara kurd och same, säger han.
Och Joef Törner som fick hopp in i sista stund säger:
– Jag har ju haft förmånen att se pjäsen. De spelade upp den för mig innan jag började repetera. Därför kan jag säga att det är en mycket bra pjäs.
Fotnot: På Norrbottens-Kurirens kulturwebb kan ni som önskar se en kort filmsekvens från början av pjäsen.