Det Àr omöjligt att ignorera likheterna mellan John Cleese klassiska hotellfars "Pang i bygget" och Hawaii-resorten i "The white lotus". Handlingen Àr centrerad kring hotellchefen Armond som har en australiensisk dialekt och dessutom en distinkt tangorabatt. Han vantrivs bakom sitt anstrÀngda leende och virrar runt för att ömsom försöka tillfredsstÀlla, ömsom sabotera för sina bortskÀmda gÀster. Som en bizarro-Basil Fawlty.
"White lotus" Àr förstÄs prestige-tv, det vill sÀga en lÄngsammare berÀttad dramakomedi med mindre smÀlla-i-dörrar-kaos och mer tragik. Handlingen Àr spetsad med tidstypisk problematik kring sexualitet, pengar och droger. Det Àr ofta roligt, men inte för roligt.
PÄ hotellet lÀr vi kÀnna ett stort gÀng otrygga typer: den rika, vita medelÄlderskvinnan Nicole som sörjer sin döda mor och blir kontaktsökande gentemot hotellpersonalens massös. DÀr finnsi ocksÄ det nygifta paret Shane och Rachel. Han Àr en rikemansspoling som klagar pÄ att sviten hans mamma betalat för Àr för liten. Hans fru har en skakig karriÀr som frilansjournalist men verkar redan lÀngta bort frÄn sitt guldgrÀvar-Àktenskap.
Otryggast dynamik har familjen Mossbacher, vars matriark Nicole Àlskar Hillary Clinton och pÄstÄs ha surfat pÄ metoo-vÄgen för att göra sig en chefskarriÀr i techvÀrlden. Hennes man Àr en hunsad och förvirrad familjefar som kÀmpar för att relatera till sin son, en blekfet incel som fÄr utbrott nÀr hans ipad (och dÀrmed hans tillgÄng till porr) drunknar pÄ stranden. TonÄrsdottern i familjen har med sig sin kompis, och den cyniska duon pendlar mellan att ta tunga droger, göra ASMR-terapi och bisexuella utsvÀvningar.
Ingen verkar sÀrskilt lycklig i paradiset och nÀr de olika familjerna stöter ihop blir grÀnser suddiga och svartsjuka flammar upp. Det Àr en trösterik serie om ett gÀng osympatiska mÀnniskor, perfekt för att slökolla med skadeglÀdje.