På lördag är det Alla helgons dag. En dag då vi tänker extra på släktingar, nära och vänner som gått bort. Jag hoppas att det framöver inte blir en dag då vi också får anledning att minnas Kristdemokraterna som riksdagsparti. Men risken är tyvärr överhängande.

Om Göran Hägglund tvingas bort väntar en ökenvandring för partiet med snart fler falanger än väljare. Kristdemokraterna saknar ett annat ess att plocka fram - och den borgerliga alliansen riskerar att förlora valet 2014. Oavsett stödröster från moderater.

Om man nu inte fördjupar samarbetet genom en borgerlig valallians 2014! Det är läge för det som en uppföljare på upptakten hos Maud Olofsson före valet 2006. Ett orange alternativ. Med eller utan badtunnor ... En del kristdemokrater tror på ständig sol utan Hägglund och om en blandning av kristna högern och en kopia av gamla Moderaterna tar över.

Men kritiken mot Hägglund känns lika knäpp som att skylla dåliga nyheter på journalister som refererar dem. Bort med journalisterna så blir nyheterna bra igen ... Man skjuter på budbäraren när verkligheten inte passar. Det vore viktigare att putsa den politiska fasaden - eller renovera delar av den.

Ständige reserven Mats Odell har dammats av. Själv verkar han upprymd av att utmana Göran Hägglund om partiledarposten. Tar han över är det som att ringa efter partiets begravningsentreprenör!

Man påstår att Hägglund inte ger partiet tillräcklig uppmärksamhet. Ska kanske Caroline af Ugglas hyras in för att köpa in en ny garderob till honom? Då skulle han synas i alla fall ... Nej, värna om Hägglund och se upp för alla som tror att abortmotstånd och en framtid som frikyrkoparti ger lyftet. Fanatiska Livetsordare med Mikael Oscarsson i spetsen är en klar belastning. En återgång till flydda tider som ett smalt pingstvänsparti vore en katastrof.

Jag minns pastor Birger Ekstedt, förste partiledaren, mest för att han var från Härnösand och hade en bror som var boxare, "Jocka" Ekstedt. Det var spännande. På oss smågrabbar slog "Jocka" betydligt bättre än Birger som knockades i val efter val ... Hans predikningar lyfte aldrig partiet över 1,8 procent. Jag tror att en Mats Odell kopierar bedriften! Han är stabil och kunnig, men tråkstämpeln sitter mitt i pannan. När han utmanar Hägglund visar han brist på omdöme.

Krypskyttet mot Göran Hägglund är destruktivt och förvärrar partiets kris. Bakom Hägglund är det tomt, tomt, tomt och sedan finns vicen Maria Larsson som ett tag pekades ut som tänkbar partiledare. Vilken lycka för Kristdemokraterna att de slapp henne ändå!

Partiet behöver färre politiker med inkrökta åsikter och flera profiler som marknadsförare - man ligger ju rätt i många frågor. Men det gäller att satsa förståndigt. Bensinskatt och fastighetsskatt blir aldrig profilfrågor, däremot borde barnen i fosterhem ha varit det.

Göran Hägglund är kunnig, debattglad, lättsam, rolig, påläst. Han är intresserad av idrott och Degerfors fotbollslag är hans Milan ... Och han har den rutin en partiledare behöver. Men han leder ett pyttelitet parti som inte kan få ja till allt och kritikerna missar att utanför regeringen vore utdelningen noll!

Göran Hägglund är bäst just nu. Var rädda om honom. Och partiet.