Försäkringskassan vill slippa de så kallade vab-intygen, meddelar den nye generaldirektören Dan Eliasson.

Frågan gäller kravet, som regeringen införde förra mandatperioden, om att förskolan måste intyg att barnet varit borta. Systemet kostar cirka tolv miljoner per år och de kan användas till något bättre, heter det. Man vill därför att systemet tas bort om Skatteverket övergår till att ta in inkomstuppgifter från arbetsgivarna varje månad.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) avvaktar utredningarna och vill inte slopa intyget rakt av. Det är klokt.

Vårt svenska välfärdssystem har byggt på tanken att alla är ärliga. Ingen fuskar.

De flesta av oss är pinsamt medvetna om att det inte är så verkligheten ser ut. Det skarvas, slarvas och fuskas inom såväl offentlig som privat verksamhet. Det har samtiden tyvärr givit otaliga exempel på.

Vab-intygen är ett svar på detta. De hindrar ingen från att ta ett par dagar extra "ledigt" med sina barn. Men de hindrar de mer förslagna som har barnen på förskola och tar ut vab-ersättning för att själv vara hemma olovandes och kanske snickra på huset på statsbetald tid. De hindrar den som är sjuk från att slippa undan karensdagen. Intygen höjer kort och gott tröskeln för fusk. Att försäkra på heder och samvete avskräcker kanske faktiskt också någon.

Intygen har därför en viktig signalfunktion. Man behöver någon som intygar att barnen verkligen varit borta.

Ofta glömmer man i debatten att det är en mycket stor förmån att på någon annans bekostnad få vara hemma med sina sjuka barn. Så är det inte i alla andra länder, det är inte ens en självklarhet att få vara hemma, än mindre att alla andra skall ersätta en för det.

Intygen är förvisso lite byråkratiska. Men att bråka om dem är lite futtigt. Det är en rimlig motprestation till förmånen "betald hemmavaro med sjukt barn" att någon intygar att barnen verkligen varit borta från barnpassningen.

Att som Socialdemokraterna motsätta sig det för snarare tankarna till greker som strejkar för fantasiförmåner än till en realistisk syn på prestation och motprestation.

Antagligen skulle Försäkringskassan, om viljan fanns, kunna automatisera systemet så att förskolorna får fylla i intygen elektroniskt utan att föräldrarna behöver komma med ett fysiskt papper. Då skulle kontrollen fortfarande ske, men krånglet för föräldrarna minska.

Man kan också fråga sig om det som Försäkringskassan vill ha i stället, månadsvisa inkomstrapporter från alla arbetsgivare, är trevligare. Har de väl införts kan det sluta med att arbetsgivarna måste sända in alla lönespecifikationer för registrering. I ett sådant Orwellskt ljus ter sig vab-intygen ganska harmlösa.