Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelstens avgång kom som kollektivtrafiken i Stockholm under en snöstorm - oväntat. Till skillnad från avgående kollektivtrafik var denna avgång inte speciellt välkommen efter bara två år på posten.

Arkelsten har, som denna ledarskribent uppfattar det, varit väldigt populär internt i Moderaterna. Norrbotten har även ägnats extra tid under många besök både före och efter partisekreteraruppdraget inleddes. Besöken har haft lyssna in karaktär i stället för bandklippande. Det har funnits ett intresse för de utmaningar och möjligheter som finns i Norrbotten.

Själv ger hon bara en kortare skriftlig kommentar. Bland annat "Det har varit ett mycket roligt jobb, jag är stolt över vad vi hittills genomfört när det gäller förnyelse och politikutveckling. Men jag har mina skäl, och jag återkommer senare om det politiska".

Det kan vara så enkelt att hon inte trivdes med arbetet och ville tillbaka till riksdagen. Riksdagens hemsida indikerar inte på att hon avsagt sig uppdraget och en återgång till miljöarbetet som varit hennes profilfråga skulle vara ett lyft för Moderaterna som tyvärr tappat farten på det området.

Hon kanske helt enkelt inte bedöms vara rätt person för jobbet - valvinst 2014. Bedöms hon inte klara det är det helt rätt att ge jobbet till någon som klarar av det. Inget personligt enbart strikt professionellt.

Opinionssiffrorna ligger på helt okej nivåer och borde inte vara problemet. Snarare har det uppfattats som en strategi att låta motståndarna ha höga siffror under mellanvalsperioden för att sätta dem i en position där de inte vågar genomföra nödvändig förnyelse. Det var den position Mona Sahlin (S) hamnade i. Med rusande opinionssiffror smälte hennes förändringsmandat bort som en paket glass på en solig altan. Sahlin hade behövt förändra partiet men stod på valnatten 2010 med samma betongklump som förlorat fyra år tidigare

Kent Persson som är moderaternas nya partisekreterare kommer ha en hel del att bevisa. Persson har en bakgrund som kommunpolitiker från Örebro och plats i partistyrelsen.

Persson har precis som Arkelsten ivrat för förnyelse men inte specificerat speciellt mycket vad denna förnyelse handlar om. Eftersom världen alltid är i rörelse är förändring av politiska partier alltid nödvändig men förändring för förändringens skulle är olyckligt.

Persson kan mycket väl vara den valgeneral som behövs för att Reinfeldt ska ta hem sin tredje raka riksdagsvalvinst. Det blir intressant att se hur Persson fungerar som organisatör och i mötet med nationella medier.