Sverige har en 321 mil lång kustlinje och drygt 90.000 sjöar med en yta större än en hektar. Enbart i Norrbotten finns det mer än 30.000 sjöar av varierande storlek och 20 mil kuststräcka. De omfattas sedan 1950-talet av ett lagstiftat strandskydd för att säkra den biologiska mångfalden, allmänhetens möjligheter till ett rikt friluftsliv och förhindra att stränder överexploateras. Strandskyddet är en viktig del av Sveriges övergripande miljöskydd och behövs för att både vi och nästkommande generationer ska kunna njuta av våra sjöar och hav. I vissa fall är dock lagstiftningen onödigt strikt, också med hänsyn till natur och ekosystem inräknat.

Dagens strandskyddsbestämmelser gäller lika i hela landet, oavsett hur tät- eller glesbebyggt området är, hur gott det är om sjöar och vattendrag eller vilka naturtyper, biotoper eller arter som finns i området. Den skyddade strandzonen omfattar både land och vatten, inklusive miljön under vattenytan, och sträcker sig vanligtvis 100 meter upp på land och 100 meter ut i vattnet. Länsstyrelsen kan dessutom utvidga zonen upp till 300 meter. Det innebär att ett generellt förbud råder mot att bygga bostadshus, förråd och bryggor på egen mark, oavsett vart man än befinner sig och hur långt det än är till närmsta granne eller särskilt skyddsvärt naturområde.

Eftersom Sverige är ett land med vitt skilda förutsättningar är det positivt att det sedan 2009 i de flesta fall är upp till de enskilda kommunerna att fatta beslut om dispens från strandskyddet bör ges. I utflyttningskommuner kan det öppna upp för en välbehövlig inflyttning genom att nya invånare, permanenta eller säsongsboende, lockas av möjligheten att bygga sjönära.

Tyvärr verkar det som att bedömningen av den nya lagstiftningen många gånger har blivit mer strikt och svårbedömd än med den förra. Det har lett till att dagens strandskydd mest fungerar som ett förbud för förbudets skull i områden med omfattande tillgång till strandnära lägen och där inget särskilt starkt skydd är nödvändigt med hänsyn till hotade arter. När det ställs mot det glesbygdskommuners behov av att locka såväl nya invånare som fler näringsverksamheter blir det tydligt att en fortsatt reformering av strandskyddet är nödvändig.

Känsligt djur- och naturliv måste visas särskild hänsyn även i fortsättningen, men i områden där strandnära bebyggelse inte hotar behovet av naturskydd är det orimligt att sjölägen inte ska kunna vändas till en fördel för kommun och invånare. Med den utgångspunkten arbetar vi och många moderater med oss nu för att förbudet mot byggnation närmre än 100 meter från stranden enklare ska kunna frångås. Det skulle bli en viktig vitamininjektion för många mindre orter och på sikt skapa kunna skapa både lokal utveckling och tillväxt i Norrbotten.