Fenomenet med fritidshem har ökat snabbt. Under tidigt 1980-tal var det bara tjugo procent av 6-9-åringarna som gick till fritids efter skolan. I dag är det över 80 procent. Det betyder att runt 400.000 barn har fritids som en del av sin vardag.

Men samtidigt som antalet barn har ökat har inga större resurser tillförts. Personalstyrkan är ungefär lika stor som den var på 1980-talet. Det har det lett till en situation där fritidspedagogerna upplever att de inte hinner med att se alla barn, och där föräldrarna börjar tveka om nyttan.

Fackförbundet Kommunal har gjort en undersökning som pekar på att många föräldrar till och med är rädda för sina barns säkerhet. Bilden som förmedlas av intervjuade föräldrar är inte smickrande. Få vuxna, hög bullernivå, ingen möjlighet till lugn och ro, samt många konflikter. Fackförbundets rapport har getts namnet "Var är Matilda?", vilket anspelar på upplevelsen av att personalen inte ens vet var barnen är när föräldrarna kommer för att hämta dem.

Sverige har inte råd att till en kostnad av tolv miljarder årligen hålla 400.000 barn förvarade i en miljö som inte är bra för dem. Frågan är bara hur man ska komma till rätta med situationen.

En möjlig väg är den som förskolan tagit. Där bytte man namn från det socialt präglade dagis, till det mer pedagogiskt klingande förskola. Kraven på personalens utbildning höjdes och antalet vuxna ökades.

Reformen har lett till en förändrad syn på verksamheten. Till exempel accepteras förskolorna i dag av fler politiska partier. Från att från början varit motståndare till vad man upplevde som socialdemokratiskt prussiluskeri har Moderaterna börjat tala om förskolan som ett viktigt verktyg. Den ses som en tillgång för en liten nation som vill konkurrera med kunskap i en globaliserad värld. Och som ett verktyg för att underlätta integration.

Kan fritids gå samma väg? Kanske, men först måste det nog till en diskussion om vad som är syftet med fritids.

Är det en social inrättning som ska kompensera för att många barn växer upp i dysfunktionella familjer och barnfientliga bostadsmiljöer?

Eller är fritids ett viktigt komplement till skolan? Innan det finns ett genomtänkt syfte med verksamheten kan den omöjligen leva upp till det.

När man vet vad fritids ska göra behövs det en diskussion om vilka som ska utgöra personalen. När Kommunal släppte sin rapport var målet naturligtvis att skaffa flera jobb åt fritidspedagoger.

Men det är inte säkert att fritidspedagoger är de bäst lämpade att ha ansvaret för tiden på fritids. Vill vi till exempel att fritids ska fylla en mer pedagogisk roll behövs det kanske fler lärare.