Även om bevekelsegrunderna för rymdprogrammen nu handlar mer om ekonomiska, militära och teknologiska fördelar finns prestigen fortfarande kvar som drivmotor för många. Inte minst när det gäller rymdturism. Till exempel åkte sångerskan Katy Perry och några andra kändisar i mitten av april på en elva minuter lång resa till gränsen mellan jordens atmosfär och rymden.
Det är oklart om Perry betalat något för resan. Reklamvärdet var ju betydande. Företaget Blue origin kräver dock en handpenning om 150 000 dollar vid reservation av en plats, och bedömare pratar om biljettpriser på runt en halv miljon dollar. Den enda biljetten vid företagets första resa kostade 28 miljoner dollar och köptes av Jeff Bezos, grundare av både Amazon och Blue origin.
Det ska sätta i relation till Etiopiens hela rymdbudget om 12,78 miljoner dollar. Det kan låta blygsamt, men flera afrikanska länder har ambitiösa rymdprogram som med små medel levererar konkret nytta.
Etiopiens första satellit sköts upp 2019 för bara åtta miljoner dollar och används för att övervaka markfuktighet i torkdrabbade regioner som Afar och Somali. Den kartlägger ytvatten för att underlätta bevattning i Oromia och Amhara och upptäcker tidig vattenbrist i de sockerrör landet satsar på.
Satelliten kan också upptäcka tidiga tecken på skadedjur som till exempel gräshoppor. Genom att analysera vegetationstäthet och vattenkällor kan myndigheter guida landets pastoralister, boskapsdrivare, till bättre betesområden. Detta minskar konflikter mellan olika grupper.
Kenya är inte sämre. Landet skickade upp sin första nanosatellit år 2018, och sin första riktigt operativa nanosatellit år 2023. Den senare utvecklades av elva unga ingenjörer, kostade 372 000 dollar och används för att förbättra jordbruk och hantera torka, men också för att övervaka skogsavverkning och förebygga tjuvjakt.
Även Nigeria, Senegal, Djibouti och Ghana har satelliter för att förbättra sitt jordbruk, hantera sina resurser bättre, förebygga naturkatastrofer och hitta illegala gruvor. Faktum är att Ghana sände upp sin första satellit redan år 2017.
Medan rikare länder siktar på månen och Mars håller afrikanska rymdprogram blicken fäst mot jorden. Deras satelliter är inte skrytbyggen, utan verktyg som föder, skyddar och bygger. Det är nog en klok strategi. För drömmar växer trots allt ur jorden, inte ur tomhet.