Vad hade du börjat med för att hjälpa personen? Andningen? Vad hade du gjort för att få i gång den? Eller hade du börjat med att åtgärda den katastrofala blödningen? Hur? Eller hade du börjat med att larma 112? Personen har kanske bara någon minut kvar i livet, hinner du verkligen börja med att ringa larmnumret? Eller hade du börjat med att kontrollera varför personen ligger där och blöder med andningsstopp? Det finns kanske ett omedelbart hot i närheten, en galen våldsverkare, en trafikfara, eller något annat?
Många som läser detta vet precis vad ni hade gjort. Men minst lika många, sannolikt fler, vet inte. Och det borde ni veta. Alla i samhället borde veta det. På tok för många människor dör eller måste dras med allvarliga men för livet på grund av att människor i deras närhet inte visste vad de skulle göra i en nödsituation. Vid i stort sett alla olyckor och tillbud kommer det att vara någon anhörig eller förbipasserande som är på plats före ambulans och räddningstjänst. En utbildad och övad befolkning leder till färre dödsfall.
Under kalla kriget, när värnplikten var allmän på riktigt för män, fick mellan 40 000 och 50 000 män varje år utbildning i detta genom sin militära grundutbildning. I dag är det inte längre så. Cirka 8 000 unga kvinnor och män genomför militär grundutbildning i år, av en total årskull på ungefär 100 000. Det ska öka något kommande år, men det är likväl inte tillräckligt. Som sagt, alla i samhället borde kunna hantera en nödsituation och ha kunskaper i att ge första hjälpen.
Staten borde därför i beredskapssyfte införa en obligatorisk två veckor lång utbildning i första hjälpen och nödsituationshantering. Det borde vara en plikt för samtliga i landet mellan 18 och 70 år att genomföra utbildningen, och den borde repeteras vart femte år. Under dessa två veckor borde även andra färdigheter viktiga ur ett beredskapsperspektiv läras ut, såsom exempelvis hur man renar vatten, hur man byter däck på en bil, och hur man gör upp en eld utan torr ved.
Låt oss kalla det för beredskapsutbildningen, och göra den till en självklar del av totalförsvarsplikten. Oavsett hur man väljer att organisera det hela betalar såklart staten då det blir en lagstadgad plikt att genomgå utbildningen.
Ett lands beredskap börjar och slutar med dess befolkning. Vi måste utbilda den. Vi måste utbilda oss själva.