I fredags kväll sköts tre personer i två olika dåd i Jordbro och Solna i Stockholm. Tidigt i lördags kväll träffades fyra personer i Farsta när en 15-årig pojke sköts ihjäl. Omkring 20 skott ska ha avlossats. Senare samma kväll detonerade en bomb i trapphuset till ett flerfamiljhus i centrala Sundbyberg.
Det är inte att undra på att många är rädda och att politiker önskar att situationen blir bättre. Men kravet från Socialdemokraternas partiledare gör litet annat än att demonstrera varför det var så viktigt att partiet förlorade makten. Situationen påminner kraftigt om den där en berusad man letar efter sina borttappade nycklar i en gatlyktas sken. Han gör det inte för att nycklarna finns där utan för att han inte vet hur hanska hitta dem någon annanstans.
Sverige har genomfört ett antal vapenamnestier. Den första 1993 och därefter 2007, 2013 och 2018. Inte vid något av dessa tillfällen har resultatet blivit att en stor mängd illegala vapen har lämnats in. De fyller en funktion, nämligen att människor som har kommit över vapen till exempel genom arv och inte orkat hantera dem kan lämna in dem utan att straffas. Det är inte oviktigt. Men det har ingen bäring på omfattningen av de gängkriminellas aktivitet.
Magdalena Andersson och S vet naturligtvis detta. Den senaste amnestin genomfördes under deras tid vid makten. En amnesti nu skulle ha lika liten effekt på gängen som den förra hade. Kanske mindre. För att man ska vilja lämna ifrån sig sina vapen krävs att de är en risk för en. Det är de inte i dagsläget.
En amnesti skulle dessutom ta avsevärda polisresurser i anspråk i ett läge när dessa väldigt tydligt behövs på annat håll. I praktiken skulle en vapenamnesti i sommar innebära onödigt extraarbete för polisen samtidigt som gängen får friare lejd eftersom polisen är upptagen med annat.
Men eftersom Andersson och S inte har någon aning om hur man faktiskt ska komma åt gängen så kräver de en ny amnesti, väl medvetna om vad det skulle leda till. Så viktigt anser man att det är att se handlingskraftig ut att man inte bryr sig om att man riskerar att göra situationen värre om man får som man vill. S förlitar sig helt på att regeringen och framför allt justitieminister Gunnar Strömmer (M) vet bättre.
Ett tydligare bevis på varför S förlorade makten är svårt att föreställa sig.