Många är upprörda över beslutet.I samband med beslutet publicerades flera insändare, bland annat denna av Gun-Marie Olsson som tydligt visar den ilska som orsakats. Protesterna pågår faktiskt fortfarande. Det är både imponerande och förståeligt.
Närlinjen var ju inte vilken linje som helst utan en med äldre och funktionshindrade som målgrupp. Just de människor som har allra svårast att hitta alternativa färdsätt. LLT försvarar beslutet med att linjen är ett offer för ökade bränslekostnader. Men inte upptäckte man väl att bränslepriserna ökat en månad innan den nya tidtabeller började gälla? Självklart hade det varit möjligt att, om man prompt behövde göra detta, göra det på ett sätt som respekterade resenärerna och gav dem framförhållning.
Motiveringen till nedläggningen är delvis att linjen kostar pengar och man måste spara. Ja, det är klart att den kostar, allt man gör kostar. Där skon verkligen klämmer verkar vara att man skulle behöva köpa in en ny buss om man ska fortsätta att driva linjen. Vilket för oss till det andra argumentet: att linjen inte behövs. Såväl LLT:s ordförande Bertil Bartholdson (V) som marknads- och kommunikationschef Anna Kowal Lindbäck har förklarat att när närlinjen startade för omkring 20 år sedan var det den enda bussen anpassad för rörelsehindrade. Nu är alla det, med undantag för någon ledbuss.
Snacka om att inte förstå sin egen verksamhet. Det briljanta med närlinjen var ju att man separerade kunder med vitt skilda behov. Det är inte bara möjligheten att gå ombord som spelar roll, även om den förstås är väsentlig. Hela miljön påverkar. Den reguljära trafiken präglas av en stress, en minuthets, eftersom den är full av människor som med små marginaler måste vara på olika platser vid väldigt specifik tider. Det kan vara mycket påfrestande att behöva vara den som orsakar ett stopp på två minuter för att man behöver hjälp och att det tar en stund att komma på plats.
Närlinjen var gjord för dessa människor. Det var en självklarhet. Inga sura miner, ingen onödig stress och sneda blickar medan övriga passagerare stampade otåligt i golvet. Det var en kommunal service av bästa sort, och en ovanlig sort dessutom. Nu är det borta.
Självklart måste LLT spara pengar. Men att börja med att spara in på äldre och funktionshindrande inger knappast förtroende. Man vågar knappt fundera på vad nästa års kommunbudget kommer att leda till.