I Uppsala kommer regionen, trots protester från läkarkåren, att börja bekosta hemförlossningar från 2026. I Region Stockholm har alternativet, i olika former, funnits under flera år. Läkare har återkommande varnat för riskerna, ändå marknadsförs hemförlossningar som en möjlighet bland andra, i valfrihetens namn. Men vem tar ansvar för ett barn som dör?
För en frisk omföderska utan komplikationer i graviditeten ska det vara lika säkert att föda hemma som på ett sjukhus. Socialstyrelsen, som nyligen uppdaterade sina nationella riktlinjer för 2025, skriver i liknande ordalag. Regioner kan, ”om resurserna räcker till det”, erbjuda barnmorskeassisterad hemförlossning som alternativ.
Men den enda svenska publicerade studie som finns på området pekar på att barnadödligheten är högre om man jämför hemförlossningar med att föda på sjukhus. Och tyvärr saknas det inte exempel på hemförlossningar som fått värsta tänkbara utfall. 2021 i Västra Götaland, 2023 i Stockholm och 2024 i Jönköping, för att nämna några. I Nederländerna, ett land som ofta lyfts fram i debatten för sin höga andel hemförlossningar, får hälften av alla förstföderskor som föder hemma överföras till sjukhus under förlossningen, och en dryg tredjedel av omföderskorna.
Sveriges förlossningsvård är en av världens säkraste. Ytterst ska ett så kallat ”urakut” kejsarsnitt genomföras inom 15 minuter från fattat beslut, om det finns fara för barnets eller moderns liv. För den något lägre allvarlighetsgraden, ”akut kejsarsnitt”, ska barnet vara förlöst inom 30 till 60 minuter. Enligt statistiken föds över 11 000 barn per år i Sverige med akut eller urakut kejsarsnitt. Sjukhusens fulla resurser nyttjas alltså vid drygt var tionde förlossning. En omöjlighet för den som befinner sig hemma.
På Vårdguidens webbplats står det bland annat att en av anledningarna till att vilja föda hemma är att ”du känner dig tryggare i din hemmiljö och därför kan slappna av bättre”. Men i stället för att lyfta fram hemförlossning som lösning vore det bättre att satsa tillgängliga resurser på att förbättra den ordinarie förlossningsvården. En barnmorska per födande och vårdformen Caseload Midwifery, där den gravida kvinnan får möta ett litet team av barnmorskor som följer henne och familjen hela vägen genom graviditet och förlossning, är två exempel. För den region som vill satsa går det alltså att förena goda arbetsvillkor, trygghet och en personlig relation med personalen för den födande kvinnan.