Den enskilt största markägaren är dock det statligt ägda Sveaskog som äger över 3 miljoner hektar skogsmark, vilket utgör 14 procent av landets produktiva skog. Men behöver staten äga så mycket skog?
Sveaskog bildades 1999 och syftet var att skapa en mer rationell förvaltning av skogen, en bättre fungerande virkesmarknad och ökad naturhänsyn. Men det är tveksamt om det behövs ett statligt bolag med stora arealer för det.
Dessvärre har äganderätten och förvaltarskapstanken inte varit särskilt närvarande i skogsdebatten. Den som äger något har också ett intresse av att vårda sin egendom, vilket 320 000 privata skogsägare gör i dag. Inte sällan rör det sig om långsiktig förvaltning för framtida generationer. Skog som man i många fall har ärvt och som kan ha ett högt emotionellt värde.
Detta har Moderaterna tagit fasta på och vill genomföra ett nytt markförsäljningsprogram för Sveaskog. Partiet vill att bolaget ska sälja 20 procent av dess produktiva skogsmark.
Tanken är att med fler små skogsägare som långsiktigt förvaltar sin egen skog kan en hög virkesproduktion kombineras med värnande av värdefull natur och den biologiska mångfalden, samtidigt som äganderätten stärks. Fler som äger skog lär ge ett bättre skydd mot politiska krafter som vill bestämma över andras egendom.
Markförsäljningsprogram som koncept är inte nytt. År 2001 fattade riksdagen beslut om att Sveaskog skulle sälja tio procent av skogsinnehavet. Ett problem har dock varit att skogsarealerna som sålts har varit relativt stora vilket har begränsat vilka som haft möjlighet att köpa dem. Därför föreslår Moderaterna att merparten av egendomarna som säljs ska vara mindre i storlek och motsvara den genomsnittliga skogsägarens innehav. Helst ska köparen även ha regional förankring.
Om en större mängd skog ägs och förvaltas lokalt stannar också mer av vinsten. Därmed stärks även förutsättningarna för människor att leva, bo och verka.
Det är dock av vikt att spärrarna som hindrar institutioner från att öka sin andel av det totala markinnehavet i landet också ses över. Det vore olyckligt om Sveaskog sålde ut 20 procent av sitt innehav bara för att köpa tillbaka annan mark och koncentrerar sina innehav på annat håll. Det skulle motverka syftet med förslaget.
Ett sådant här omvänt baggböleri löser inte alla problem, men tillräckligt många.