Stenbeck tog över Kinnevikkoncernen efter sin fars död och ställde raskt om från skogs- och stålindustri till media och teknik, vågade tänka nytt och utmanade Sveriges föråldrade monopol. Mer än 20 år efter sin bortgång fortsätter han att fascinera.
Jan Stenbecks sommarprat från 1990 och 1997 är en utmärkt uppladdning för den som sedan vill fortsätta med tv-serien. Stenbeck blandar personliga anekdoter, tramsiga historier och långa partier om sin kärlek till basset-hundar med vassa reflektioner av hur det är att tänka annorlunda i ett land som Sverige.
Kapitalister och socialister, socialdemokrater och moderater, näringslivstoppar, journalister och tv-folk, alla får en känga av Stenbeck för att ytterst värna egna intressen och hindra utveckling och innovation. Eller som han säger i sitt sommarprat från 1990: “Ett homogent och länge oförändrat politiskt eller ekonomiskt etablissemang är alltid till skada.”
Han visste något om det. Förbudet mot reklam-TV fick han runda genom att sända TV3 via satellit från London. Comviq startade som ett privat alternativ till Televerket, bröt det existerande monopolet, och drev regeringen framför sig tills man fick tillstånd att bedriva telefoni.
I sitt sista sommarprat talade Stenbeck om lärdomarna från 1900-talet. Om krigen, våldet, men också globaliseringen som innebär att politiker “...tvingas följa en alltmer accelererande utveckling, i stället för att klumpigt försöka leda den”. Han lämnade en värld där utvecklingen inte tycktes gå att hindra. Blev den stoppad skulle den bara dyka upp någon annanstans.
Man undrar därmed hur han skulle se på Sverige och Europa i dag. Under de senaste tio åren har det blivit tydligt att USA drar ifrån Europa och får ett allt större ekonomiskt övertag. Det syns inte bara i framfarten av framgångsrika företag som Amazon, Apple och Nvidia, utan även i BNP per capita. Under förra året gick mer än 70 procent av inflödet på den globala marknaden för privata investeringar till amerikanerna.
“Vi behöver lite oreda”, säger Stenbeck om Sverige och förespråkar samtidigt pluralism och humanism, både inom politiken och affärsvärlden. Och visst är det så. Att bryta upp med det gamla, och våga utmana rådande system, är obekvämt men samtidigt nödvändigt för att samhället inte ska stagnera. Europa måste sänka garden, skrota mycket av de rigorösa regelverk som byggts upp, och låta entreprenörerna i Stenbecks anda ta plats.