Tidö-partierna visade upp en enad front i en debatt som för ovanlighetens skull präglades av en trevlig samtalston där alla fick tala till punkt. Samtidigt berördes inte elefanten i rummet, regeringsfrågan, där Centerpartiet och Liberalerna står i varsin återvändsgränd.
Centerpartiets nyvalde partiledare Anna-Karin Hatt gjorde en stabil insats. Hennes bakgrund som vd för branschorganisationen Almega och Lantbrukarnas riksförbund, samt som IT- och energiminister 2010-2014 i alliansregeringens andra period, gör att hon bottnar i de flesta frågor. Om hon attackerade sittande regering så skedde det från höger, för att sedan applådera regeringens arbete på det straffrättsliga området.
Hatts alliansbakgrund blev tydlig framför allt i skolfrågan. Hatt var liberal i friskolefrågan med argument som till och med tidö-partierna lämnat. Numera vill även de se ökad kontroll och begränsa vinstuttag i friskolor som inte sköter sig.
En uppfriskande aspekt av debatten var att den faktiskt fick handla om sakpolitik, inte om hur partierna ställer sig i förhållande till varandra. Samtidigt är det val nästa år, vilket gör att regeringsfrågan kommer att aktualiseras. Statsminister Ulf Kristersson (M) var inte sen att sträcka ut handen till Hatt, i det här fallet kring samarbete om en bättre livsmedelspolitik.
Men det finns många frågetecken kring hur samarbetet skulle fungera i praktiken. I sitt installationstal deklarerade Hatt att hon fortsatt utesluter organiserat samarbete med SD. Det drar Centerpartiet mot den vänstra fållan av politiken, vilket för den som lyssnade på debatten framstår som absurt, då Hatt i övrigt genomgående torgförde borgerliga åsikter.
Liberalerna företräddes av partiets skolpolitiska talesperson Fredrik Malm efter partiledarens Johan Pehrson avgång. Av naturliga skäl blir det upp till nästa partiledare att staka ut vägen i regeringsfrågan. Även här skulle partiets linje, att aldrig sitta i regering med SD, behöva omprövas. Utan SD:s dryga 20 procent av rösterna blir det ingen borgerlig regering. Men för Liberalerna, som i dagsläget inte klarar riksdagsspärren, är problemen uppenbart större än så.
Noterbart var också att Magdalena Andersson (S) var påtagligt frånvarande i debatten. Inte ens Kristerssons påstående att Socialdemokraterna gör ”… den största vänstersvängen sedan löntagarfondernas dagar” fick henne att tända till.
Det behöver hända mycket före valet.