Genom Tidöavtalet har regeringen förbundit sig att utreda en begränsning av rätten till tolk. Det har visat sig vara en av avtalets mer kontroversiella punkter, och vissa kritiker menar till och med att det vore ett brott mot mänskliga rättigheter. Samtidigt utgöra tolkar faktiskt ett hinder för integration.
Det finns få incitament att lära sig svenska i dag. Enligt svensk förvaltningslag har en person med språkbrist rätt till översättning och tolk i kontakten med myndigheter. Därmed har den rätt till tolk när den uppsöker vård, när den befinner sig i domstol, i möten med socialtjänsten, med polisen och en rad kommunala ärenden. Och detta trots att politiker från vänster till höger i många år framhållit just språket som särskilt viktigt för en lyckad integration.
Tolkar har blivit ett ekonomiskt slukhål. När Stockholmsmoderaterna i somras gick fram med ett eget förslag för att dra in på tolkar i vården för patienter med medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd, och således befunnit sig i landet under flera års tid, räknade de med att bara i Stockholmsregionen kunna spara in på hela 150 miljoner kronor. Det är mycket pengar som kan spenderas bättre. Exempelvis på fler läkare, sjuksköterskor och undersköterskor.
Det är även viktigt att rätten till tolk minskas av principiella skäl. Det är varken rättvist eller hälsosamt för en normalt fungerande människa att inte behöva ta ansvar för sitt liv. Genom att lära sig språket öppnas många dörrar för en individ, och därmed uppnås en självständighet gentemot staten. Ett friskt samhälle bör uppmuntra så många som möjligt att stå på egna ben.
Visst är det en krass realitet att vi har många personer i landet som behöver tolk för att kunna söka vård och det skulle inte fungera att tvärt dra in på tjänsten helt. I Danmark erbjuds man skattefinansierad tolk i tre år, med undantag för barn och funktionsnedsatta, vilket vore en duglig ledstjärna. Efter tre år i landet kan man förvänta sig att de flesta ska ha duglig nog svenska att kunna genomföra ett vårdbesök – eller åtminstone vara självförsörjande så att de kan betala för egen tolk vid behov.
Regeringen bör driva igenom förslaget om minskad rätt till tolk. Med tanke på den tuffa ekonomiska tid vi går mot är det ett utmärkt sätt att spara in på kronor som kommer behövas på andra områden. Och på sikt kommer det även hjälpa dem som nu behöver tolk, eftersom de kommer få en behövlig knuff i rätt riktning och förhoppningsvis lära sig svenska.