Dåligt läge att massdegradera officerare

Den så kallade omgaloneringen beror på ett nytt befälssystem med indelning i kategorierna officerare respektive specialistofficerare.

Försvarsmakten måste inse att dess funktion som arbetsgivare också är viktig för effektiviteten.

Försvarsmakten måste inse att dess funktion som arbetsgivare också är viktig för effektiviteten.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Ledare2022-10-13 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Under ett övergångsskede innebär reformen en brist på specialistofficerare. I dag finns officerare på många befattningar som egentligen ska bemannas av specialistofficerare. Försvarsmakten har därför försökt att byta grad på officerare till specialistofficerare – en omgalonering.

En del löjtnanter och kaptener med bakgrund i det gamla systemet har inte sett något problem med att bli fanjunkare eller förvaltare. Men många har uppfattat det som en degradering. När Officersförbundet med hjälp av opinionsinstitutet Demoskop gjorde en undersökning bland de berörda officerarna var nio av tio emot reformen.

Till del handlar farhågorna om löneutveckling och vidarekarriär. Specialistofficersyrket är i båda fallen mer begränsat än officersyrket. Men det handlar också om status och identitet. Det är svårt för den som till exempel utbildat sig till kapten och verkat som kapten att med ens bli fanjunkare. Orden har gamla associationer och olika ställning i samhället.

Betydelsen av yrkestitlar är inte begränsad till det militära. Motsvarande omdöpning av läkare till sjuksköterskor, eller av ingenjörer till tekniker, hade medfört motsvarande upprördhet.

Försvarsmaktens motiv för att forcera omställningen är att myndigheten vill ha ordning och reda. Det kan man förstå och sympatisera med. Men är tajmingen verkligen rätt.

Det råder officersbrist i Försvarsmakten. Nu när antalet värnpliktiga ska öka och förbanden öva mer är de befintliga officerarna för få och att utbilda nya tar tid. Därtill kommer Natomedlemskapet kräva fler svenska officerare i olika internationella befattningar. I det korta perspektivet ser alltså bristen ut att öka.

Dessutom är officersyrkets grundläggande konkurrenskraft inte säkrad när det gäller löner. Flera konflikter pågår samtidigt. Nyligen var det flygförarna som sade upp sig. Officersbristen kan alltså bli värre innan det bli bättre.

Officersförbundet bedömer att runt 300 officerare kommer att vägra byta grad. En forcering kommer leda till mängder av konflikter. En del officerare kan antas välja att sluta och stämningen på förbanden kommer att påverkas negativt. Försvarsmaktens trovärdighet som arbetsgivare kommer att naggas i kanten.

Försvarsmakten bör pausa omgaloneringen. Givet säkerhetsläget är det just nu av mindre intresse om officerarna tituleras kapten eller fanjunkare. Viktigast är att de stannar. Sverige behöver deras kompetens.