Tidigare i våras vevade Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Mikael Damberg om kaffepriset i ”Kristerssons Sverige”.
Det är verklighetsfrånvänt. För kaffepriset är bortom den svenska regeringens kontroll. Brasilien, som står för närmare 40 procent av världens kaffeproduktion, har drabbats hårt de senaste åren. Det började på allvar 2021 med frost i regionerna Paraná och Minas Gerais. Den senare är en viktig producent av arabicabönor, vilket är den vanligaste i svenskt kaffe. Återhämtningen har varit långsam.
Torka, växtsjukdomar och skadegörare har ytterligare pressat priserna uppåt. Colombia, en annan viktig arabicaproducent, har inte haft lika stora problem med vädret men här rapporteras om att kaffebärsborraren blivit alltmer svårbekämpad.
Även i Vietnam, en stor producent av robustabönan, som ofta används i snabbkaffe och billigare blandningar, har vädret ställt till det. Lägg därtill förseningar och störningar i de globala fraktkedjorna och att Huthirebellerna i Jemen tvingat fartyg att ta den längre vägen runt Godahoppsudden, vilket ökat både tid och kostnader för transport.
Som om det inte vore nog har efterfrågan på kaffe ökat kraftigt i stora länder som Kina, där kaffesuget vuxit snabbt under det senaste decenniet. Fler människor dricker kaffe, samtidigt som mindre kaffe skördas och det blir svårare att få ut det på marknaden. Då går priset upp.
Vid mothugg har vänsterfolk försvarat utspelen med att de bara gör som högersidan gjorde med Magdapriser under valrörelsen. Men jämförelsen haltar.
Nog för att världsmarknadspriserna på olja är lägre nu än då, men den höga svenska reduktionsplikten drog upp priset. Energiskatten sänktes visserligen med 1,05 kronor per liter från maj till strax efter valet, men det var en minimal och högst tillfällig åtgärd – snävt tajmad för att inte störa S valrörelse. Det sista S gjorde innan man lämnade över nycklarna till Rosenbad till Kristersson, var att inte förlänga skattenedsättningen – trots att EU godkänt en förlängning. S offrade människors ekonomi för att ge Tidöregeringen en tuffare start.
Mot den bakgrunden var termen Magdapriser både begriplig och berättigad. Socialdemokratisk politik fördyrade drivmedel för vanliga svenskar. Kaffepriset, däremot, styrs inte från Rosenbad. Det vet vänstersidan. Den här billiga populismen får den bara att se regeringsoduglig ut.