Franciskus uttalanden om klimatet, migration eller väpnade konflikter fick ofta massmedial uppmärksamhet. De lånade sig väl till att försöka placera in påven på en vänster-högerskala, men det var inte sådana ämnen som främst fick känslorna att flöda inom den katolska kyrkan.
Inför det stundande påvevalet talas det om en maktkamp mellan traditionalister och liberaler. Medan traditionalisterna ofta är missnöjda med det vägval kyrkan tog genom andra vatikankonciliet i början av 1960-talet, med mässa på folkspråket och mer ekumenik, anser liberalerna att kyrkan ännu mer måste anpassa sig till samtiden genom att tillåta kvinnliga präster och äktenskap mellan personer av samma kön.
I den senare frågan uppfattade många att katolska kyrkan under Franciskus pontifikat påbörjade en omprövning av sin lära. I dokumentet Fiducia Supplicans från 2023 gavs präster möjlighet att välsigna personer som lever i en relation utan att ha vigts i kyrkan – exempelvis homosexuella par. Det betonades att kyrkans lära om äktenskapet inte hade ändrats, ändå såg många det som att en dörr öppnats på glänt.
En viktig identitetsmarkör för traditionalister har varit att fira den tridentinska mässan, den gudstjänst på latin som var standard före andra vatikankonciliet. Franciskus ställde upp nya och försvårande krav för när den mässan får firas och många betraktade det som en krigsförklaring mot den konservativa falangen inom kyrkan.
Påve Franciskus var jesuit, en orden präglad av intellektuella präster som utan munkkåpa smälter in i den moderna storstaden. Om kardinalerna vill att de närmaste åren ska bli en tid av försoning mellan liberaler och traditionalister, är det troligt att nästa påve i stället hämtas från klosterrörelsen och då i synnerhet från en orden som är inriktad på att be för världen, snarare än att leva i den.
Innan Anders Arborelius blev katolsk biskop i Sverige, levde han i 27 år som karmelitmunk innanför klostermurarna. Jämfört med jesuiterna står karmeliterna för en mer mystisk och kontemplativ andlighet. 2017 blev Arborelius även kardinal och kommer att vara en av de som stänger in sig i konklaven för att utse en ny påve.
För kardinalerna torde kyrkans stabilitet stå i första rummet. Stridigheter riskerar den sammanhållning som gjort katolska kyrkan till världens största. Nästa påve blir således knappast en reformpåve som tar ut en ny riktning, utan någon som visar på värdet av att stanna upp i bön.
En svensk påve är på intet sätt otänkbart.