Och det är förstås inte att undra på. Gaza är en humanitär katastrof. Ingen kan se på det som sker där och glädjas åt det. Men det finns likafullt en poäng i att försöka förstå varför detta sker. Och varför det knappast lär upphöra.
Det är ju inte som att det har rått ett rosenskimrande tillstånd mellan Gaza och Israel tidigare. Så varför kan inte Israel acceptera en vapenvila, få tillbaka de sista ur gisslan och gå vidare? Enkelt uttryckt för att den världen inte längre finns.
Hamas har styrt Gaza sedan maktövertagandet från Fatah 2007. Men fanns förstås där redan tidigare. Hamas är ingen vanlig organisation utan är en terrorgrupp. Punkt slut. Något som ofta viftas bort i rapporteringen med hjälp av fraser som "terrorstämplad" eller påståenden om att det är en komplex organisation med en "väpnad gren". Detta tjänar enbart till att mildra bilden av Hamas, ungefär som att kalla gängmord och avrättningar för skjutningar eller bombdåd för sprängningar. Hamas är en terrorgrupp.
Israel har tämligen tålmodigt och under lång tid försökt att leva sida vid sida med den här terrorgruppen vars mål är att förinta Israel och dess invånare. Man har tvingats se på hur omvärldens välmenande bidrag har använts för att bygga infrastruktur för att kunna slå till mot Israel och döda israeler. Man har också byggt världens mest sofistikerade system för att hantera det obscena antal projektiler som konstant avfyras mot landet.
Givet detta har Israel visat en enastående återhållsamhet under mycket lång tid. Man vet att det är en hopplös strid mot en fiende som använder sin egen befolkning som mänskliga sköldar. Man har gjort de insatser som behövs för att det inte ska koka över, men man har stannat där. Men inte längre.
Men Hamas attack mot Israel 7 oktober 2023 satte stopp för detta. Över 1 200 israeler dödades och fler än 200 togs gisslan. Mord, tortyr och våldtäkter användes alla som vapen i det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen. Det finns ingen återvändo efter det. Israel kan inte längre acceptera att leva vägg i vägg med Hamas. Det är omöjligt. Och man kommer inte att sluta förrän Hamas effektivt är borta.
För detta är man från israeliskt håll beredd att betala ett väldigt högt pris. Både i form av internationellt anseende men också människoliv. För alternativkostnaden är mycket högre. Hamas gick för långt och visade den verkliga kostnaden för att leva med en terrorgrupp runt hörnet. Det är inte längre ett alternativ.
En uppfattning som cementerats ytterligare av den förnedrande behandlingen av gisslan. De har inte behandlats väl. Tortyren och våldtäkterna har fortsatt och Hamas kunde inte ens låta någon ur gisslan återlämnas utan att förnedra dem under högtidliga former.
Det lär dröja länge innan något meningsfullt självstyre återinförs i Gaza. Israels uppgifter om att ta kontrollen över hela området ska nog inte ses som ett hot utan som en upplysning. Nu får det liksom vara nog.
Det får bli slut på skolor finansierade via FN-organet UNRWA som avlönar terrorister och lär palestinska barn att hata judar. Slut på biståndspengar som går till byggandet av milslånga terrortunnlar. Inte längre. Inte igen.
Och det är därför som Israel inte kommer att godta någon varaktig vapenvila. Tillfälligt för att få tillbaka de sista ur gisslan – visst. Men inte mer. Israel har nämligen insett att det inte går att leva sida vid sida med en terrorgrupp. Och det kommer man inte att göra heller.