DÀrför lÀr regeringen inte fÄ fram speciallÀrare

Ambitionen att satsa pÄ speciallÀrare Àr rÀtt men att Äterskapa en bra struktur för stödinsatser kommer att ta tid.

Behovet av speciallÀrare skiljer sig Ät mellan eleverna, men de flesta behöver en nÄgon gÄng.

Behovet av speciallÀrare skiljer sig Ät mellan eleverna, men de flesta behöver en nÄgon gÄng.

Foto: Jessica Gow/ TT

Ledare2022-11-07 05:00
Detta Àr en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett Àr oberoende moderat.

PÄ torsdagen höll arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L), skolminister Lotta Edholm (L) och utbildningsminister Mats Persson (L) presstrÀff om satsningar inom skolan. Den viktigaste rörde speciallÀrare. Regeringen ska i tre steg skjuta till sammanlagt 2,5 miljarder kronor för att underlÀtta rekrytering och vidareutbildning av speciallÀrare.

Det Àr bra. Ett av svensk skolas största problem Àr att mÄnga barn i de lÀgre Ärskurserna inte lÀr sig lÀsa och skriva. Det mÄste till fler och tidigare insatser för att hjÀlpa dem som hamnar efter.

DÄ Àr speciallÀrare det bÀsta medlet. De som gick i skolan före 1990-talet fick ofta hjÀlp av speciallÀrare. De fanns som resurs vid sidan av de vanliga klasslÀrarna. NÀr elever körde fast kunde speciallÀrare ta en grupp, eller en enskild, Ät sidan för sÀrskild undervisning. NÀr eleven kommit i kapp kunde han eller hon gÄ tillbaka till klassen. Alla behövde inte speciallÀrarna lika mycket men alla behövde hjÀlp vid nÄgot tillfÀlle under en skolgÄng.

SpeciallÀrarutbildningen togs bort av en socialdemokratisk regering 1990 av ideologiska orsaker. SpeciallÀrarna sÄgs som en symbol för en skola som segregerade barn. I stÀllet införde man specialpedagoger. Dessa skulle inte ta barn Ät sidan, utan stötta de ordinarie lÀrarna med att möta alla barns behov i klassrummet. Specialpedagogerna sÄgs som en motor för att förÀndra hela skolan bort frÄn traditionell undervisning. Resultatet blev ett fall för lÀs- och skrivkunskaperna. SÀrskilt hos de barn som verkligen hade behov av extra stöd.

År 2008 Ă„terinförde alliansregeringen speciallĂ€rarutbildningen. Men dĂ„ hade mycket av den gamla metodiken gĂ„tt förlorad ute i organisationen. Det lĂ„nga uppehĂ„llet i utbildningen och den höga medelĂ„ldern bland speciallĂ€rare gör att bristen fortfarande Ă€r stor. Hur man nyttjar speciallĂ€rares kompetens skiljer sig mellan olika skolor.

I en kommentar till nyheten sĂ€ger Åsa FahlĂ©n, ordförande pĂ„ lĂ€rarnas riksförbund, att regeringens satsning högst rĂ€cker till runt 1 600 speciallĂ€rare medan behovet torde vara minst 5 000. DĂ€rtill kommer att den som utbildar sig till speciallĂ€rare redan bör vara erfaren lĂ€rare – och den generella lĂ€rarbristen Ă€r stor. SĂ„ lĂ€nge som lĂ€raryrket inte lockar tillrĂ€ckligt mĂ„nga studenter kommer det ocksĂ„ att rĂ„da brist pĂ„ speciallĂ€rare. Hela historien om speciallĂ€rarna visar hur snabbt det gĂ„r för politiken att bryta ned en fungerande skola. Att bygga upp den igen kommer att ta Ă„rtionden.