Det mest intressanta som inträffade på förra kommunfullmäktige var en interpellation från Centerpartiet. Det hela handlade om Luleås underhållsbehov. Hur omfattande är det och vad gör ledningen åt det?
Svaret kom från Vänsterpartiets Ulrika Lundberg som är ordförande i infrastruktur- och servicenämnden. Hon gick förtjänstfullt igenom hur stort underhållsbehovet beräknas vara för gator och vägar, gång- och cykelvägar, byggnader, broar och viadukter, lekparker och VA-nätet. Totalt handlar det om drygt 3,6 miljarder kronor för den kommande tioårsperioden.
Det är lovande att kommunen åtminstone har väldigt bra koll på hur behovet ser ut. Problemet är bara att man inte verkar ha för avsikt att faktiskt sköta underhållet.
I svaret framkom nämligen också att ledningen sätter av 199 miljoner kronor per år för underhåll, som det ser ut just nu vill säga. Vän av ordning inser dock att 199 miljoner gånger tio inte kommer i närheten av 3,6 miljarder. Om man tittar linjärt på det hela kommer 160 miljoner kronor i beräknat behövt underhåll varje år inte att utföras.
Omkring 45 procent av underhållet kommer alltså att läggas på hög. Det gör man ingenting åt, hoppas på det bästa och låter framtida Luleå hantera. En sorts gåva till barnen med andra ord. Hoppas att de uppskattar det.
Av Lundbergs svar framgick också med all önskvärd tydlighet varför man inte vill utföra underhållet: det kostar pengar. Underhåll kostar både i form av personalens tid och budgetutrymme. Ska man utföra allt underhåll som krävs så kommer det ofrånkomligen att innebära mindre pengar till annat som man vill göra. Därför låter man bli.
I samma veva påpekade Lundberg även att underhållsbehovet dessutom kommer att öka eftersom lokalvolymen ökar. Fler lokaler är lika med ökat underhållsbehov. Men det innebär sannolikt inte ett ökat faktiskt underhåll.
Som de flesta Luleåbor vet är underhåll inte en akademisk fråga. Huruvida det utförs eller inte är något som får betydande effekter för både budget och invånare. Två exempel från senare år är Munkebergsskolan och Hertsöskolan som hastigt och olustigt båda tvingades att stängas under panikartade former och eleverna flyttas till andra skolor på grund av omfattande fuktskador.
Givet att planen är att inte utföra mycket av det underhåll man redan nu vet behövs finns det goda skäl att misstänka att liknande händelser kan komma att inträffa igen i framtiden. Och när och om så sker kommer Luleås styrande politiker givetvis att vara alldeles oerhört chockade och bedrövade. Det sista kan man förstås förstå och känna igen sig i. Men förvåningen måste anses vara spelad i ett sånt läge.
Trots att Luleå har så tydliga kvitton på att uppskjutet, eller kanske snarare uteblivet, underhåll kan få oerhörda konsekvenser och att det är en ekonomiskt osund praktik, har de rödgröna alltså ingenting lärt. Det var en rejäl välgärning av Centerpartiet att föra upp den här frågan. Partiets gruppledare Arne Nykänen skrev även en debattartikel om detta nyligen som är väl värd att läsas.
Det kanske allra värsta i allt detta är att de rödgröna vet att det är fel att göra så här. Lundberg medgav ju implicit detta när hon i sitt svar förklarade varför man inte utför allt underhåll. Under debatten som följde förklarade hon även att hon var övertygad om att det hela skulle vara ännu värre om några andra partier styrde kommunen.
Givet hur illa det är nu måste det sägas vara brutalt osannolikt.