Om Donald Trump vill dra in USA:s stöd till Ukraina är det hans fulla rätt. Man kan tycka vad man vill om saken men det är inom ramen för hans befogenheter. Han har däremot ingen rätt att behandla Ukraina och dess president Volodymyr Zelenskyj på det här viset.
Veckan som föregick mötet i Vita huset var full av ren och skär idioti där Trump bland annat kallade Zelenskyj för en diktator – även i skrift vilket gjorde hans plötsliga nekande till detta än mer bisarrt. Zelenskyj vet naturligtvis hur avgörande USA:s stöd är och fortsätter att uppträda professionellt mot det amerikanska ledarskapet och dess utsända. Efter en tids förnedring där Trump inte bara kallat honom en diktator utan dessutom påstått att det var Ukraina som startade kriget samt inlett förhandlingar med Vladimir Putin som både är en autokrat och den som började kriget.
Mötet i Vita huset skänkte hopp till en hel kontinent om att Trumps vansinne kanske ändå var begränsat. En del av allt vi sett kanske ändå bara teater, om än av den mest smaklösa sort. Kanske skulle anständigheten segra och Trump fortsätta stödja Ukraina, om än på sitt eget sätt.
Men det som inträffade var en sorts massaker. Ett politiskt lustmord. Vice president JD Vance, även känd som Trumps lojala, ideologiska vakthund, gav sken av att inte kunna behärska sig och började tjafsa om att Zelenskyj inte skulle vara tacksam nog. Vilket absolut nonsens. Det finns väl ingen världsledare som konstant ger uttryck för sin tacksamhet så som Zelenskyj gör? Jo, han ber om mer stöd och förklarar varför det behövs. Men han har alltid varit extremt noga med att tacka alla de länder som hjälper Ukraina. Att han inte skulle ha visat tacksamhet mot USA är en ren lögn.
Men så var förstås hela tillställningen försåtlig. Det var aldrig ämnat att vara ett ärligt möte för att få till stånd ett avtal som skulle gagna båda parter. Zelenskyj skulle mobbas till lydnad. Vance har alltid varit en extremt behärskad politiker. Att han inte skulle kunna klara av att bete sig i den här situationen är en makaber tanke. Det är klart att han hade kunnat, men det var inte hans jobb.
Zelenskyj ska ha all heder för att han höll huvudet högt och vägrade att sänka sig till samma extremt låga nivå som Trump och Vance. Vi får se var USA landar. Om vänskapen med Europa är helt bortblåst eller inte. Det verkar så. Vi är vana att betrakta USA:s president som den fria världens ledare. Eftersom vi har valt att följa. Det gör vi inte längre.
Statsminister Ulf Kristersson var snabbt ute och förklarade Sveriges fortsatta och helhjärtade stöd för Ukraina efter att mötets innehåll kablats ut över världen. Det gjorde han rätt i. Ukrainas sak är vår. Europa kan inte överleva ett Ryssland som tillåts härja fritt och ta vad det vill ha.
Europas stöd till Ukraina får inte försvagas. Tvärtom måste vi nu öka det så mycket vi bara kan. Det blir verkligen inte enkelt, men vi måste försöka. Alla alternativ är betydligt sämre.
Kanske kan vi leda oss själva, som alternativ till det amerikanska ledarskapet. Det är värt ett försök också det. Vi har inte tid och bör inte ha ork att vara bittra. Det vi bör ta med oss från fredagskvällen är att den transatlantiska länken är bruten. Förhoppningsvis kommer den att återupprättas en vacker dag. Men just nu kan vi inte bekymra oss om det. Vi har nu bara tid att blicka framåt.