Det parti som får anses ha drivit frågan dithän är Kristdemokraterna. Innan bränsle- och energipriser stal fokus pekade mycket på att förstatligad vård skulle bli Ebba Buschs och KD:s huvudfråga under valrörelsen.
Partiet har sammanställt sina tankar kring frågan men det är inte helt uppenbart vad det egentligen vill. Regionerna ska läggas ner och staten ska bli huvudman för vården, men staten ska inte bli arbetsgivare för vårdpersonalen. Behovet av en utredning är tydligt.
Frågan om att flytta vården från regionerna till staten är varken enkel eller svartvit. Det finns ju inget som säger att vården får mer pengar bara för att den byter huvudman. I regionerna konkurrerar vården med kollektivtrafiken. I riksdagen kommer den att konkurrera med polisen, försvaret och biståndet. Möjligt att det hade blivit färre kommunikatörer och hållbarhetsstrateger som skulle avlönas. Det hade också blivit färre regionpolitiker med staber som skulle finansieras. Att själva vården blir billigare är inte troligt, men allt runtomkring kanske blir mindre dyrt.
Färre politiker betyder dock inte per automatik att de professionella får större utrymme i beslutsprocesserna. En sak som är säker är däremot att besluten flyttar längre från människorna om vården förstatligas. Det är ett beklagligt avsteg från subsidiaritetsprincipen och minskar chansen till lokalt ansvarsutkrävande. Å andra sidan, skulle vården fungera bättre behöver färre stå till svars.
Under pandemin var lokalt fattade beslut en framgångsfaktor. Till exempel när Region Skåne vaccinerade vårdpersonal långt innan Folkhälsomyndighetens planering och beslutade om kraftigare begränsningar för sammankomster än vad resten av Sverige hade. Med lägre smittspridning som följd.
Lokalt fattade beslut var också en belastning när Coronaprovtagningen skulle växlas upp. Harriet Wallberg, samordnare för provtestningen våren år 2020, beskrev det som att 21 olika pussel hälldes upp på ett bord och att det var nästan omöjligt att få alla dessa pussel till ett. Hon pekade också på att Danmark som samordnade sina tester nationellt var igång mycket snabbare än vad Sverige förmådde.
Just Danmark och Norge kommer ofta upp i vårddiskussioner. Danmark tog år 2007 bort den regionala politiska styrningen av vården, och tilldelar istället pengar från centralt håll. Norge lade för tio år sedan om vården till ett fåtal statliga företag. Resultaten av ökad statlig styrning av vården i Danmark och Norge är överlag bra, även om det är enklare att fastslå korrelation än kausalitet.
Viktigt vid en förstatligad vård torde alltså vara att utnyttja de fördelar bättre samordning ger samtidigt som den lokala anknytningen inte helt raderas. Det kanske inte ska vara riksdagen som bestämmer allt, utan ett råd med ledamöter från varje region? Än viktigare är att när man nu vill utjämna skillnader att fler får bättre vård snabbare än att alla får det lika dåligt.