Socialdemokraterna är aldrig särskilt bra i opposition. Partiet har svårt att ta fram ny politik och rannsaka sig självt eftersom man har institutionaliserat funktionen att man helt enkelt aldrig har haft fel. När man har haft fel, vilket ändå har hänt rätt ofta, ändrar man sig och låtsas som om man alltid har tyckt det man tycker nu. Nato, invandring och hårda tag mot kriminella är bra exempel på detta.
Med den inställningen blir det svårt att rannsaka sig själv och ta nya kliv. S paradgren är i stället att fortsätta på sin inslagna linje tills den absolut inte fungerar och då ta över något annat partis politik. En sorts omvänd gökunge-grej. I stället för att lämna sina ägg i andra fåglars bo stannar S i sitt bo så länge som möjligt och när det inte längre går att bo kvar tar det helt enkelt över ett annat bo, med ägg och allt och hävdar att det alltid har bott där.
Poängen med denna utläggning är att det kan vara svårt för S att känna genuint självförtroende i opposition. Man attackerar gärna regeringen men allt som oftast har man inget egentligt eget att komma med. Likafullt har S ändå vinden i ryggen för tillfället. Man går fram i opinionen och vill gärna fortsätta att göra det. Det finns en tendens att S är som starkast före ett val och som svagast i själva valet. Och oavsett om man accepterar detta öde eller försöker bryta det måste man nu ösa på.
Men det kan vara svårt att ösa på när man inte har det faktiska självförtroendet. Det är svårt att hitta och hålla gränsen för vad man bör göra och vad man faktiskt kan stå för.
Möjligen var det detta som låg bakom Magdalena Anderssons katastrofal uppträdande i debatten mot Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i Aktuellt den gångna veckan. Vill man vara väldigt snäll kan man säga att hon drog en rövare, hon bredde på lite väl. Ett mer adekvat sätt att uttrycka det är att hon ljög tittarna rakt i ansiktet när hon påstod att Region Skåne gått ut med att de ska skära ned personalen med 1 000 anställda.
Regionens HR-chef förklarar för SVT att något sådant beslut inte finns. Vad Andersson hade gjort var att ta Si Skånes siffror där de rakt av räknat om regionens besparingskrav i antal tjänster. Att det inte är så besparingar brukar genomföras bekymrade inte Andersson. Då.
Nu har dock både hon och väljarna fått något att fundera på.