I fjol somras genomförde runt 40 klimataktivister en demonstration på Kungsgatan i Stockholm. Eftersom aktionen gick ut på att blockera trafiken gav polisen till slut order om att aktivisterna skulle flytta sig. Klimataktivisten som nu är aktuell hörde polisens befallning men satt kvar på gatan. Därför prövades han för ohörsamhet mot ordningsmakten.
Tingsrätten fann att aktivisten begått de handlingar han åtalats för och att polisens befallningar inte var otillåten inskränkning av demonstrationsfriheten. Ansvarsfrågan är således klar. Aktivisten har gjort sig skyldig till uppsåtlig ohörsamhet mot ordningsmakten.
När det kommer till påföljd blir det mer invecklat. Juristdomaren och en nämndeman ville döma aktivisten till dagsböter. Två nämndemän ville att handlingen skulle vara straffri. Eftersom det stod lika vann den linje som var till den åtalades fördel.
Rätten menar att det var fråga om ett akut nödläge, att tiden för att sänka utsläppen är knapp samt att varken nuvarande eller föregående regering vidtagit tillräckliga åtgärder. ”Det står klart att följderna kommer att bli katastrofala om inte nödvändiga åtgärder vidtas för att sänka utsläppen”, skriver rätten i domen.
Det är fullt naturligt att aktivistsidan jublade åt domen, men resonemanget ställer också till det för den. Ett av de vanligaste sätten klimataktivister agerar är att hindra trafik. Till drabbade trafikanters upprördhet.
Försök att flytta aktivisterna bemöts inte sällan med det förnumstiga budskapet att det faktiskt är mot lagen. Ett skydd som kan urholkas eller till och med försvinna om det skapas en ordning där det är straffritt att bryta mot lagen för att undanröja teoretiska faror.
Risken är ju att en bilist bestämmer sig för att provtrycka systemet och under förevändning att han eller hon räddar livet på aktivisterna släpar bort dem från vägen.
Det här är en del av problemet för aktivister. När de inte ser konsekvenserna bortom sitt eget agerande och inte funderar över att någon annan kan göra likadant mot dem, binder de ris åt egen rygg. Än större problem blir det när domstolar ger aktivisterna fri lejd – ibland kanske på grund av ideologiska bevekelsegrunder.
Som tur är är tingsrättsdomar inte prejudicerande och vid ett överklagande är det sannolikt att han döms till påföljd i nästa instans. Annars väntar oordning som drabbar alla – även aktivisterna.