Mer precist är det givetvis Kallax flygplats som är basen. Totalt i övningen deltar runt 2 700 personer från 14 länder. På Kallax baserar Sverige, Schweiz, Storbritannien, Danmark och Nederländerna.
Den här sortens övningar är avgörande för att vi ska ha ett faktiskt fungerande försvar snarare än en papperstiger. Aktiviteten i skyarna kan gott och väl betraktas som en sorts skatteåterbäring. Bättre än så är det svårt att använda skattemedel.
Parallellt med den stora flygövningen pågår även en liten fredsövning i Fredsforum Luleås regi. Josh Armfield är en av arrangörerna och berättar i en intervju i Kuriren hur tankarna går. Han säger att våld aldrig kan leda till fred och att den som vill leva i fred måste kunna möta sin motpart med målet att komma överens.
I akt och mening att vara så rättfram som möjligt är detta rent nonsens. Målet måste för allt i världen vara fred, men inte på vilka villkor som helst.
Vad händer för den som inte kan försvara sig när den möter någon som inte vill ha fred, någon som vill erövra och kontrollera andra? Det kan förstås vara möjligt att uppnå ett slags fred i det läget, om än troligtvis ihopbuntat med ett betydande mått av förtryck.
Exempelvis beror kriget i Ukraina inte på att Ukraina inte vill ha fred utan på att Ryssland inte vill det. Ukraina slåss för fred och frihet, något som inte är möjligt utan ett fungerande försvar. Eller för delen utan internationellt samarbete. Ryssland tyckte sig se en svaghet och slog till.
En inrikesparallell till detta är naturligtvis den organiserade brottsligheten som har brett ut sig. Vårt fredliga samleverne bygger i grunden på att staten har tagit ansvaret för all form av våldsanvändning. När staten drog sig tillbaka från vissa mer utsatta områden fanns inget våldsmonopol, åtminstone inget statligt. Det togs över av gängen som mer eller mindre etablerade sitt eget rättsväsende och skipade sin egen rättvisa.
Det här är fredsrörelsens grundläggande fel: våldskapital är inte bara önskvärt utan nödvändigt om vi ska ha fred. Alternativet till ett gemensamt, organiserat våldskapital är inte fred utan anarki och den starkes rätt över den svage. När staten inte tar ansvar för våldsutövningen måste medborgarna göra det själva. Det är inte fred, det är inget himmelrike, utan ett rent helvete.
Ha gärna en fredsövning och plantera potatis. Men skänk en tacksamhetens tanke till stridsflygen samtidigt.