Avtalet innebär att Sverige får tillgång till 400 celler med totalt 600 platser. Kostnaden beräknas till 8 500 euro, eller 93 000 kronor per plats och månad. Det är lägre än den genomsnittliga kostnaden på 126 000 kronor i Sverige. Avtalet planeras att undertecknas i sommar och kräver godkännande av riksdagen med tre fjärdedels majoritet. Om allt går enligt plan kan de första intagna flytta till Estland under våren 2026.
De som kan placeras i Estland är män över 18 år som inte bedöms utgöra en hög säkerhetsrisk. Det kan till exempel handla om personer dömda för mord, sexualbrott eller ekonomisk brottslighet. De med omfattande vårdbehov eller kopplingar till grov organiserad brottslighet är inte aktuella.
Estnisk lag kommer att gälla på plats, men avtalet innehåller särskilda överenskommelser för att säkerställa att straffverkställigheten liknar den i Sverige. Till exempel ska permissioner ske i Sverige, och svensk kriminalvårdspersonal kommer att finnas på plats för att övervaka att avtalet följs. Det är bra. Oavsett om det är i Sverige eller i Estland måste den svenska rättsstatens krav vara uppfyllda för svenska intagna. Straffet är själva frihetsberövandet, inte ett eventuellt försämrat rättsskydd.
Det finns de som menar att det är ett misslyckande att behöva sända intagna till ett annat land. Det är en märklig kritik. Sverige skickar till exempel redan patienter utomlands för att få vård. Att byta höft i Köpenhamn är varken ovanligt eller skamligt. Det är en konsekvens av att även offentlig service ibland måste samarbeta över gränserna – och att kapacitet inte alltid finns där den behövs. Fängelseplatser är inte radikalt annorlunda.
Det hade givetvis varit bättre om fängelseplatserna funnits i Sverige. Men vi är inte där. Byggnation tar tid – och den tid vi inte har måste vi köpa av andra. Det är inte ett tecken på kollaps. Det är ett uttryck för politiskt ansvarstagande. Från både svensk och estnisk sida. Vi har för många dömda, de har för många tomma celler.
Överenskommelsen bör bli en lättnad för både kriminalvårdare och intagna. Ingen av dem kan ha mått bra av överfulla anstalter. Att lätta på trycket måste göra gott för både arbetssituation och rehabilitering.
Nu är det bara att hoppas att Socialdemokraternas tal om att bekämpa kriminaliteten inte bara var tomma ord, och att man röstar för regeringens förslag så att det får nödvändigt stöd i riksdagen.