Det är skam, det är fläck på Sveriges baner att se hur samhällsviktiga verksamheter gång på gång stoppas på grund av relativt små processfrågor. Mark- och miljödomstolen nekar LKAB tillstånd att utöka brytningen i Kiruna för att man anser att en detalj har gått fel till. Detsamma gäller Cementa på Gotland.
Detaljer är som bekant djävulens föredragna boställe, men kan givetvis vara nog så viktiga. Men är det rimligt att en gigantisk ansökan och en process som har hållit på i sju år går i stöpet för att mark- och miljödomstolen anser att LKAB gjorde fel i inbjudan till ett samråd? Självklart inte. I en rimlig värld får det inte gå till så här.
Särskilt så när LKAB är berett att åtgärda det genom att hålla en ny samrådssession där villaägare med bergvärme same de som riskerar att få sina hem inlösta bjuds in i särskild ordning. Vilket är vad domstolen ville.
Då skulle ju problemet vara löst. Ändå vägrar domstolen att acceptera detta. Resultatet blir att LKAB dels överklagar, dels tvingas inleda processen på nytt för den skull att beslutet står sig. Stora kostnader som har gått åt till ansökan och hela den processen är bortkastade, flera år förslösade och Norrbottens och Sveriges välstånd drabbas. Och ingen verkar vara riktigt säker på varför det är så här illa. Det är skrämmande på riktigt.
Och fenomenet är knappast begränsat till gruvor och Norrbotten, även om det slår särskilt hårt här. Nyss lyckades vi i sista stund skjuta upp en omfattande cementkris – dock inte särskilt länge – och gruvkrisen har pågått i flera år men accentueras av behandlingen Kaunis iron och LKAB. Snart väntar ännu en smäll. Anton Steen, ansvarig för public affairs på energiföretaget Fortum, twittrade i går att i februari börjar omprövningen av Sveriges samtliga 2000 vattenkraftverk. En skrämmande tanke i ljuset av de processer vi nyligen bevittnat.
Det finns två potentiella anledningar till att det har blivit så här. Det ena är att det inte var så här man ville att det skulle bli men att lagstiftningen är så undermålig att det blev så ändå. Det andra är att det visst var avsikten. Att regeringen sitter nöjt och rullar tummarna skvallrar om att det förmodligen är det senare.
Detta är en nationell skandal och en vettig regering skulle skynda att göra något åt saken. Men S och MP verkar inte bry sig nämnvärt trots att grunden för välståndet på stora delar av landsbygden sugs in i ett byråkratiskt, juridiskt svart hål som de inte kan komma ur själva.