Rapporten delas upp i dels vem som begår bidragsbrott och varför, dels effekten av kontroller. Gruppen som sökt och fått bidrag utbetalt felaktigt delas sedan in de som råkat göra fel och de som medvetet brutit mot reglerna.
Slutsatsen är att de oavsiktliga felen är många men små. Medianvärdet är under 1 700 kronor. De avsiktliga felen begås av färre individer men är desto större med ett medianvärde på 22 000 kronor. Åtta procent av individerna står för ungefär 80 procent av det felaktigt utbetalda totalbeloppet.
Myndigheten pekar också på att felaktiga utbetalningar ibland har dubbla skadeverkningar. Kriminella får pengar de inte har rätt till och pengar används för att finansiera och utveckla ytterligare kriminell verksamhet.
En ljuspunkt är att fler felaktiga utbetalningar till människor som inte lever i Sverige upptäcks jämfört med år 2021. Skolorna är nämligen bättre på att uppmärksamma Försäkringskassan på när familjer med barn i skolåldern lämnat landet. Dock kvarstår problemen med att identifiera familjer med barn som ännu inte är skolpliktiga, samt individer utan barn.
När en liten grupp systematiskt utnyttjar systemet undermineras de resurser som är avsedda för de mest utsatta i samhället. För varje krona som försvinner till fusk minskar möjligheten att stötta dem som verkligen behöver hjälp.
Därför behöver kontrollsystemet bli bättre. Det kan innebära ökade kontroller och uppföljningar av utbetalningar, samt förbättrad samordning mellan myndigheter för att snabbare upptäcka fel. Det är också rimligt att polisen utreder fler av fallen som Försäkringskassan åtalsanmäler. På politisk nivå bör man snegla mot att omvandla vissa utbetalningar till avdrag.
Utöver kontrollarbetet måste vi även främja en bättre förståelse för svenska normer och värderingar, särskilt när det gäller samhällskontraktet. Här har integrationspolitiken en central roll.
Försäkringskassans rapport stigmatiserar inte några grupper. Det finns inget problematiskt, inget vi och dem, i att konstatera att personer med utländsk härkomst är överrepresenterade när det gäller de avsiktliga felen. Tvärtom är det ett eroderat förtroende för välfärdssystemet som hotar den sociala sammanhållningen och det system som gör att vi kan ta hand om varandra. Fokus måste vara att alla, oavsett bakgrund, följer samma regler.