Ledare: Passa på att låta fler ministrar gå

Via X, tidigare Twitter, meddelade Tobias Billström (M) att han lämnar utrikesministerposten. Ett besked som väckte en del spekulationer. Det har bland annat rapporterats om en konflikt med Kristersson.

Det viktiga är dock att vi får en ny och kompetent utrikesminister. Ett troligt scenario är att en befintlig minister får träda in efter Billström och att man sedan rullar vidare för att stoppa in en helt ny på någon av de mer anonyma ministerposterna.

Denna rockad ger möjlighet till fler förbättringar. Förutsättningarna förändras och regeringen behöver utvecklas med dem. Statsministern bör därför ta chansen och möblera om rejält.

Först och främst bör ansvarsposterna miljö och klimat delas upp på två ministrar i stället för som i dag en. En miljöminister kan fokusera på frågor som biologisk mångfald, naturskydd och resursutnyttjande, medan en klimatminister kan arbeta mer målmedvetet med energiomställning och minskning av koldioxidutsläpp.

Genom att ha separata ministrar kan målkonflikterna mellan miljö och klimat hanteras bättre. Risken för att en ensam minister låter klimatfrågan lägga en död hand över miljösatsningar, och vice versa, minskar. Helst bör Liberalerna inte ges någon av dessa ministerposter. Får partiet ändå ett av ansvarsområdena är en delning ett bra sätt att skademinimera.

Arbetsmarknadsministerposten bör också delas. Dels för att Johan Pehrson haft fullt upp att tygla det egna partiet, dels för att arbetslösheten är så hög att den inte kan delas med andra ämnen. I synnerhet inte integration som är ett annat omfattande ansvarsområde.

Fler ministrar som inte levererar synbart mycket är jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg (L) och kulturminister Parisa Liljestrand (M). I det senare fallet kan det förstås bero på att kulturen inte prioriteras längre upp i hierarkin.

Det är också viktigt att tänka på att en halvtidsrockad inte handlar om att straffa enskilda ministrar, utan om att förbättra regeringens funktion. Vi ser ju hur bland annat hur kombinationen av vissa ansvarsområden inte är optimala. Att justera detta kan förbättra för både medborgarna genom förbättrad politik, och för regeringen inför nästa val. Miljö, klimat, arbetslöshet och integration är ju flanker som oppositionen sannolikt kommer att angripa. Helt enkelt en anpassning efter spelplanen.