Livsmedelsverkets råd är ett himla dåligt skämt

Nyligen presenterade Livsmedelsverket nya kostråd. Redan innan de offentliggjordes väckte de kritik.

Mindre rött kött och mjölk och mer hasselnötter. Om Livsmedelsverket får välja. Som tur är för Sverige får vi välja själva.

Mindre rött kött och mjölk och mer hasselnötter. Om Livsmedelsverket får välja. Som tur är för Sverige får vi välja själva.

Foto: Martina Holmberg / TT

Ledare2025-05-12 00:01
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Inte minst från landsbygdsminister Peter Kullgren (KD), som skrev på Facebook: ”När det gäller kostråden om rött kött råder det fortfarande oklarheter kring framför allt effekterna på svensk livsmedelsproduktion”.

Livsmedelsverkets generaldirektör Annica Sohlström bemötte kritiken i en debattartikel. ”Livsmedelsverkets kostråd utgår från vad som är bra att äta för hälsan och vilar på en stark vetenskaplig grund”. Det stämmer inte. Råden vilar på aktivism, ideologi och osäkra tolkningar av bristfällig forskning.

Grunden för råden är de Nordiska näringsrekommendationerna, NNR. Arbetet har letts av en norsk forskare som i sin bok ”Mat mot cancer” uttrycker ett närmast missionerande köttmotstånd. Han har i princip rutinmässigt avfärdat kritik som lobbyism från lantbruket eller köttindustrin, och hävdat att ingen i gruppen representerar organisationer eller särintressen.

Det stämmer inte heller. Flera medverkande bär på tydliga ideologiska motiv och uttalat motstånd mot animalieproduktion. En av dem har hungerstrejkat, deltagit i protester med Extinction rebellion och upprepade gånger propagerat på X för att människor ska byta ut kött mot andra proteinkällor.

En annan är en miljöpartist som uttryckt sina samvetskval över att ha ätit fisk, och därigenom har släckt liv. ”Skönt att veta att det är ett avslutat kapitel”, skrev han i Aftenposten. Han har också tillsammans med en partikamrat kritiserat ”köttindustrin”.

Huvudförfattaren till två centrala kapitel om hållbarhet är en vegan från en köttkritisk tankesmedja. På X har hon skrivit att ”en vegansk diet kan vara det bästa – och enda – sättet att rädda världen på”. Hennes slutsats i NNR är att det viktigaste för hållbarhet i Norden är att äta mindre kött, mejeriprodukter och ägg.

Slutsatserna var så svaga att verkliga hållbarhetsexperter valde att lämna arbetet. ”Den vetenskapliga nivån höll så låg standard att vi inte ville ha våra namn på produkten”, skrev två av dem i en debattartikel.

Det är lätt att förstå varför. De epidemiologiska studier som utgör grunden för rekommendationen att äta högst 350 gram rött kött i veckan lider av metodfel, selektiv dataanvändning och publiceringsbias. Ändå kallar Livsmedelsverkets generaldirektör detta för en ”stark vetenskaplig grund”.

Hon nämner också, i förbigående, vikten av en stark svensk livsmedelsproduktion. Ändå innebär kostråden att vi ska äta mindre av det vi är bra på att producera här, mjölk och nötkött, och importera maten i stället. Det är en märklig hållning i en tid när både beredskap och självförsörjning står högt på agendan.

För svenskt lantbruk har unika förutsättningar för mjölk- och nötköttsproduktion (MTT Agrifood Research Finland). I stora delar av landet – bortom Skåne, Västergötland, Östergötland och en liten glänta runt Uppsala – är vallodling till och med ofta det enda realistiska alternativet för livsmedelsproduktion. Inte minst i norr. Då är det stötande med kostråd som i praktiken gör Norrbotten nästintill irrelevant för matproduktion. Varför duger inte norrländska lantbruk längre?

Det är inte bara ett hån mot producenterna, utan också mot konsumenterna. Livsmedelsverket föreslår att vuxna ska ersätta delar av köttet med baljväxter och nötter – bland annat 20–30 gram nötter om dagen. Räknat på 25 gram per dag blir det drygt 9 kilo nötter per vuxen och 76 650 ton per år för hela den vuxna befolkningen.

Vi räknar på hasselnötter som går att odla i Sverige. I norr är odlingsbetingelserna sämre men för att vara generösa räknar vi med mer sydliga förhållanden och 3 kilo nötter per buske. Intensiva odlingar kan ha fler men om vi räknar med 400 buskar per hektar, blir det 1,2 ton per hektar. Eller 63 875 hektar.

På grund av naturliga förhållanden är det rimligt att räkna med en viss skördevariation. Låt säga 20 procent. Med en snäll beräkning behöver vi alltså 79 844 hektar hasselnötter. Om vi planterar dem i dag ger buskarna full skörd om ungefär tio år. Vad ska folk äta under tiden? För den som följer Livsmedelsverkets rekommendationer står det mellan undernäring och att äta upp någon annans mat.

Att Livsmedelsverket sätter ideologi framför evidens, och därigenom riskerar både folkhälsa och livsmedelsproduktion, är allvarligt. Att Kullgren är den ende makthavaren som protesterat är ännu allvarligare. Har ingen koll på vad myndigheterna sysslar med?