Inte minst Moderaterna har varit högljudda i sin kritik av att de så kallade IS-kvinnorna fått hjälp av utrikesdepartementets personal för att ta sig till Sverige. Hans Wallmark, utrikespolitisk talesperson, påpekar i Sveriges Radio (5/9) att agerandet går på tvären med vad utrikesminister Ann Linde (S) tidigare har sagt och lovat.
Att regeringen ger sken av en sak och bedriver en annan faktisk politik är allvarligt och förtjänar att uppmärksammas. I det konkreta fallet har dock regeringen förmodligen agerat rimligt.
IS-kvinnorna är inte värda vår sympati. De har självmant valt att ansluta sig till och verka för en terrorsekt vars blodtörst och repression chockade en hel värld. Den korta tid som har förflutit får inte få oss att glömma de hemskheter som IS begått, i kalifatet såväl som på andra platser.
Inget av detta förtar dock att de är svenska medborgare. Medborgarskapet förlänar rättigheter och skyldigheter för individen, men också för staten. Det är ett av skälen till att man inte ska ge ut medborgarskap alltför lättvindigt. Det här rör sig om kriminella som kurderna nu utvisar, inte minst eftersom de inte har kapacitet att ta hand om dem själva.
Sverige har riktat en hel del kritik, berättigad sådan, mot länder som inte vill ta emot sina medborgare när vi försöker utvisa dem. Ska vi också bli ett sådant land? Ett av problemen verkar vara vår alltjämt undermåliga lagstiftning, men den kan knappast ligga kurderna till last.
Medborgarskapet måste uppvärderas. I det ligger också att staten faktiskt respekterar åtagandena gentemot alla sina medborgare. Om det någonsin ska betyda mer än det gör i dag måste vi hålla hårt på detta. Medborgarskapet ska vara heligt och inte delas in i kategorier där vissa är värda mer än andra. För om inte staten tar medborgarskapet på allvar, varför ska någon annan göra det?
Se till att skärpa lagarna så att detta inte kan upprepas utan att vi då kan döma dem som är en del av terrorn. Använd alla till buds stående medel för att försäkra att de inte kan göra mer skada. Låt socialen ta hand om barnen så att de inte utsätts för detta utan kan rehabiliteras. Gör vad som helst, utom att börja välja och vraka bland medborgarna.
Vi behöver inte tycka om att de här människorna kommer tillbaka till Sverige. Vi bör inte ens göra det. Men det får inte hindra oss från att hålla fast vid de principer vi annars håller så högt. Då är de inget värda.