I tre års tid har det ukrainska försvaret stått emot den fullskaliga ryska invasionen. I det moderna kriget går den teknologiska utvecklingen snabbare än någonsin. På sex månader hinner en ny drönarmodell bli utdaterad eftersom fienden uppfinner störsändare som gör dem obrukbara. Innovationen behöver ske snabbt – samhället och försvarets strukturer har behövt bli mer flexibla. Avregleringar och regelförenklingar har blivit den ukrainska lösningen. Att NATO-certifiera utrustning tar i regel tre år. I Ukraina tar det tre månader.
I det moderna kriget har man inte råd att använda sig av en förlegad centralplanerad resursfördelning. Ukrainska brigader köper i mångt och mycket in sina egna vapen och sin egen utrustning. Tillsammans med soldaterna på frontlinjen arbetar de ukrainska ingenjörerna ständigt på nya lösningar. De flesta kommer att misslyckas, men några kommer överleva i konkurrensen och forma framtidens slagfält. Soldaterna har inte tid att vänta på att ett centraliserat materielverk ska upphandla det de behöver och prioritera just deras förband.
Den ukrainska regeringen har skapat individuella budgetar för brigaderna som de kan använda fritt. Dessutom gör brigaderna egna insamlingar, soldaterna använder sina egna löner och man samarbetar nära med tusentals civilsamhällesorganisationer. Exakt hur stor andel av försvaret som finansieras privat är omöjligt att säga, men soldater har uppgett att brigaderna införskaffar omkring hälften av utrustningen de använder på egen hand.
Genom att fördela ut köpkraften på förbanden anpassar sig försvarsindustrin efter frontens efterfrågan, inte högkvarterets gissningar. Drönare har visat sig vara ett av de effektivaste vapnen i det moderna kriget. Enligt den ukrainske överbefälhavaren Oleksandr Syrskyi orsakas två tredjedelar av de ryska förlusterna nu av drönare producerade i Ukraina. Efterfrågan har skjutit i höjden – likaså produktionen.
I början av 2024 satte president Zelenskyj upp ett ambitiöst mål om att producera en miljon drönare årligen. Marknaden har vida överträffat det. Ukrainas årliga produktionstakt är nu över fyra miljoner drönare.
När Sverige och Europa återuppbygger sina försvar måste vi göra det med de ukrainska lärdomarna i åtanke. Centralisering och statlig planering fungerar dåligt i fredstid – och är katastrofalt i krigstid. Likt Ukraina behöver vi också göra vårt samhälle och vårt försvar mer flexibelt och marknadsbaserat.